Vy från ett luftslott

a part time lover and a full time friend

2009-05-04T08:32:00.003+02:00

Det är inte speciellt ofta man vaknar upp en måndagsmorgon (en timme för tidigt!) och inte kan somna om för att man måste skratta. Nej, det måste helt enkelt vara någonting fel på mig. Jag började skratta i torsdags när vi satt på min altan hela natten och spelade in vad som skall komma att bli tpgs första album; hItZ fOr InDiEkIdZ, drack vin, lyssnade på guitarrspelande pojkar, pratade om livet och gosade. Skrattandet fortsatte genom natten (förutom ett litet avbrott när mina kära vänner inte kunde hålla käften; jag blir så besviken!) Och en fredag som spenderades tillsammans med min kära vän Elin, lax och avokado, promenader, part time lovers and full time friends, ben and jerrys, Kent och en guitarr var precis vad jag behövde för att lugna ner mitt skrattande lite och vila mina smilgropsmuskler (man har faktiskt muskler där, I swear!). Men på lördagen var det igång igen, jag skrattade mig igenom ett 6,5 timmars långt arbetspass, jag skrattade mig igenom tågresan och promenaden hem till Jecka och jag skrattade så att jag låg ner när vi spådde framtiden i sanden på en lekpark (ödet säger att jag ska gifta mig med Jecka, vi ska bosätta oss i en husvagn i lerum och få två barn, bröllopet skall ske på en strand i thailand. I vårt förtält skall även Juck föda femton ungar!).

Ja, kvällen fortsatte i skrattetstecken, minst sagt. Alla var glada och gosiga! Lika glad och gosig var jag dock inte på söndagmorgon, när jag skulle försöka döda fyra timmar (06.00-10.00) i min ensamhet i Jeckas hus. Det blev till att gå en långpromenad, dricka tre koppar te, äta 4 knäckebröd utan smör, läsa lerumstidningen och alingsåskururen 7 gånger, sitta i gräset och lägga luftpassians och slå lite kullebyttor på golvet. När dom andra vaknade fortsatte dock skrattandet, och de har inte slutat än.

De här blir nog en fin måndag :)

PREMIÄRFEST

2009-04-18T13:52:00.002+02:00

dans, rödvin med is, överflöd av "Dom Andra-skämt", hattar, spanska, rödvin med kokosjuice, vägen till Narnia, handbojor, Dom Andra-tatueringar, bada, "De spricker opp tiptop botten opp", fars finurliga familj, vingel vid vatten, kareoketaxi med shlager och Mamma Mia, mickrofoner, godis och ännu mer dans.

Bra kväll.

Riktigt bra!

The Pretty Gossipers

2009-04-06T09:40:00.002+02:00

London den femte till nionde juni. Awsome!

DOM ANDRA

2009-04-02T21:42:00.002+02:00

Jag tycker att alla ska gå och se Lerums gymnasiums cabaret i år. Den 16, 22 och 23 april klockan 19.30. Det kommer att bli fint.

Vi ses!

Gossip

2009-03-08T20:19:00.003+01:00

Det är något visst med skvaller. Alla älskar skvaller. Alla älskar att få reda på vad hon har sagt om honom, varför han inte kom på engelska lektionen, vad hon hade i sin byrålåda eller varför han inte dök upp på dejten. Jag älskar också skvaller. Skvaller är kanske någonting av det bästa jag vet.

Det finns vissa människor som strävar efter att vara djupa och lite svåra. Och så finns det människor som ÄR djupa och svåra. Skillnaden är att de som strävar efter att vara djupa och svåra älskar skvaller. För skvaller är ungefär så ytligt det kan bli. Och det finns inte många människor som med handen på hjärtat kan säga att de inte tycker att skvaller är roligt. De människorna som kan det däremot, är djupa och svåra människor. Ointressanta människor.

Idag träffade jag min syssling. 99 procent av vårt samtalande under ett par timmar handlade om vad han sagt till henne, hur hon uppfattade de, vad han menade med smset, hur han skall förstå, vad han tror, varför hon inte tycker så, vem som sa de, varför hon blev "sjuk", hur kan kunde säga så, varför han ändrade sin facebook status med mera med mera.

Vad fan vore världen utan skvaller?

Ärade delegater, fru ordförande, press och åhörare.

2009-03-05T21:01:00.006+01:00

Idag skrev jag en artikel på cirka 2000 tecken med blanksteg (JM-språk) på sju minuter. Det måste ha varit något slags rekord. Diana intervjuade fyra delegationer, två lärare, rådgivare och skrev färdigt artikeln på 45 minuter. Det måste också varit någon form av rekord.

Det är i alla fall väldigt tröttsamt att hålla på och slå rekord hela dagarna. Och springa mellan redaktion och aula. Och skriva orden "Delegation", "Resolution", "Generalförsamling" och "FN-rollspel" ungefär 17 gånger i varje artikel. Och ha matpauser på tre minuter (så att man knappt hinner med att känna smaken på maten). Och komma hem klockan nio på kvällarna. Och, de värsta av allt, inte ens hinna dricka en kopp kaffe!

Jag klagar för mycket.

Ibland är det ganska trevligt också. Idag fick vi till exempel besök av den levande legenden Jan Eliasson. Viktora blev kär i honom. Fast det blev nog hela UNICUM redaktionen också. Han var speciell på något sätt. Och duktigt. Jätteduktig.

Och så lär man sig mycket. Idag har jag lärt mig:

Att "säger Felicia Fransson i Storbritanniens delegation" är 55 tecken (med blanksteg).
Att det är möjligt att skriva två artiklar, lyssna, anteckna och fotografera - samtidigt
Att Jan Eliasson hade en ordförandeklubba som var från Island.
Att Alexandra kan bli riktigt aggressiv när hon är stressad (:p)
Att jag ser betydligt mycket bättre med glasögon.

för ett år sedan.

MÄN SOM HATAR KVINNOR

2009-03-03T18:37:00.002+01:00

Jag är rent ut sagt AS dålig på allt som har med film att göra. Jag har aldrig sett Harry Potter-filmerna, Sagan om ringen-filmerna eller någon Spiderman film. Jag brukar se ut som ett levande frågetecken de gånger någon frågar mig om vilka skådespelare som är med i Titanic eller vem som regiserade A clockwork orange. Men nu tänker jag i alla fall ge mig på ett utlåtande om Steig Larssons Män som hatar kvinnor som hade biopremiär i fredags.

Män som hatar kvinnor är fantastiskt! Det är få filmer som klarar av att trollbinda en publik varje liten sekund i två timmar och fyrtio minuter. Män som hatar kvinnor lyckas. Jag skulle gärna fått publikens reaktioner under filmens gång inspelade då de måste speglat alla känslor som finns att spegla. Humöret växlade mellan att vilja halshugga någon till att vilja kyssa någon till att vilja halshugga någon igen. Och när man lämnade biosalongen var man helt betagen. Av skådespeleriet, av miljöerna, av de goda, av de onda och av män som hatar kvinnor.

Den är med andra ord riktigt jävla dyrkningsvärd!

Om införandet av en impulsdag.

2009-02-24T19:15:00.002+01:00

Visst har alla någogång tänkt tanken att ställa sig upp på en svenska B lektion och skrika: JAG ORKAR INTE DET HÄR MER, DET ÄR SÅ JÄVLA TRÅKIGT!, att kasta sig precis framför ett x2000 tåg, att berätta för någon hur mycket man avskyr denne, att lägga krokben för någon i matsalen, att ställa sig upp på bussen och börja sjunga, att dra i nödstop på spårvagnen, att råna en affär, att överfalla en tant. Men vi gör inte det. Vi stoppar våra impusler nästan innan vi ens hunnit att tänka dem. Enligt Freud har det med vår personlighetsstrukturen att göra, med detet, jaget och överjaget. Men jag vet inte riktigt, det verkar så komplicerat.

Vi har dock länge diskuterat möjligheterna att ha en såkallad "impulsdag". En dag då man måste ge utlopp för alla sina impulser, förstår ni? Får man helt plötslig en impuls att gå och bita läraren i armen, så måste man göra detta. Får man en impuls att dra ut skolans strömbrytare och gå med ett ljus igenom korridorerna, så skall man göra det, och så vidare. Det hade blivit kaos såklart. Men visst hade det varit lite roligt också? Bara en dag sådär..

19

2009-02-19T21:28:00.002+01:00

Det finns en del åldrar som man egentligen skulle kunna hoppa över. Nitton är en av dem. Och sjutton. När man är sjutton skriver man en nedräkningslista i sin kalender och räknar dagarna tills man fyller 18 (365, 364, 363..), man avundas de som fyller i januari, februari och mars och de som blir alltför desperata skaffar falskleg. När man är nitton har man blivit lite för gammal för det där med nedräkningslistor, man blir mobbad av sina vänner som har ett helt halvår kvar som 18 åringar och man inser att det inte är någon vits alls att försöka med falskleg på systemet.

När man är nitton är man för gammal för att hela grejen med utgångar skall kännas speciellt och nytt, men för ung för att få innehava alkohol (högre än typ 3,5) lagligt. Man är för gammal för att stå längst fram och gråta på Håkan Hellström men för ung för att klassas som "mogen". Man är för gammal för att sitta i mammas knä men för ung för att klara sig ensam (eller jag är nog det i alla fall). Det är ytterliggare en sån där bortkastad mellanålder som lika gärna hade kunnat vara. För mig i alla fall.

Men eftersom jag precis har läst ett kapitel i psykologiboken om konjuktiv terapi så skall jag försöka att omvandla min negativa grundinställning och istället se det positiva i situationen.

Jag får gå in på Svanen lagligt.

Jag är ett år närmare 20.

Jag tar studenten.

Det funkade faktiskt. Skönt!

FÖDELSEDAGAR!

2009-02-17T18:23:00.002+01:00

Jag fick en helt underbar fördelsedagspresent av Johanna idag! Jag säger så kloka saker ibland. Så kloka att de är värda att ramas in och sparas. Täck vilken fin plats världen hade varit om alla levde efter dem orden. Tänk på det.

tack i alla fall :)

Good song.

2009-02-15T20:22:00.003+01:00

En dröm:

Jag vaknade en morgon och det var jätteljust i mitt rum. Sådär ljust som det bara kan vara när solen skiner in genom gardinen mitt på dagen. Jag tror det var så också. Sommar. Människor gick runt barbenta och hade fräknar. Det var varmt och jag var törstig. Man fick kisa för att se varandra och vi åt glass. När jag vaknade var det 18 grader i mitt rum, snö på fönstrerkarmen och minus fem grader utomhus. Jippi.

Drömmen fick mig i alla fall att ta mod till mig och kolla igenom Elins facebookalbum "Barabampish, sommar med Mia". Jag insåg att det inte finns någonting i hela världen som är bättre än sommaren. Eller det kanske inte är sommaren i sig som jag dyrkar. Det kanske är alla möjligheter som kommer med den. Vattenpipa i Rabes trädgård (så att hennes grannar trodde att hela familjen var pundare), Drinkkväll och nattbad med Elin och Caroline, Europastrapatser med D, J och L, Solnedgång på Rörö och hemkomst tidigt på morgonen.

STUDENT

2009-02-03T19:29:00.003+01:00

Om 4 månader, om 17 veckor och om 120 dagar!

Om Indie, kameraövervakning och homosexuell ballongkärlek.

2009-02-01T18:25:00.000+01:00

Jag hade relativt höga förväntningar på Indiejorden 2 som hade klubb på Underjorden igår. Man hör ju bara på namnet att det måste vara speciellt. Och det var det. Det slog alla förväntningar. Det är svårt att sätta ord på charmen med ställen som Underjorden. Många i min bekantskapskrets hade antagligen vänt på klacken så fort de kom in i den lilla lokalen och såg alla små posterns med gömdaflykting-dyrkande budskap. Dom hade antagligen skrattat högt åt att det inte ens fanns någon garderob och sedan beklagat sig över att allt var så "skabbigt". Och visst kanske det låter konstigt när jag säger att det är precis sådana ställer som jag älskar. Men det gör jag. Jag älskar att ha überseriösa samtal på biostolarna, att dansa på en stor scen, att priserna är nästan löjligt låga, att dem säljer korv med bröd när det börjar närma sig midnatt, att man gärna får ta med sig egen alkohol, att människorna är så fina, att man får leka kurragömma i kulisserna, att man kan klättra upp för en trappa och titta ut över folkhavet, att man kan sitta i små soffor i louger, att folk pussas lite varsomhelst, att det helt plötsligt startar limbotävlngar på dansgolvet (med mig som ofrivillig hållare) och igår älskade jag framför allt musiken.

Jag tänkte också berätta om en ganska rolig incident som lilla Elin stod för. Jag, Gosegull och Elin var nänmligen ute och gick, Elin skulle kissa och jag skulle andas frisk luft. Vi gick en liten bit tills vi kom fram till en stor gård framför ett stort komplex med hyreslägenheter. När Elin i godanro sitter och kissar vid ett stort skjul mitt på gården upptäcker Gosegull att det är kameraövervakat. En jättestor skyllt med en kamera på förmedlade detta. Vi fick brottom och begav oss snabbt därifrån. En stund senare (när jag inte riktigt var i mitt esse) kom Elin plötlsigt på att hon glömt väskan vid skjulet skyndade tillbaka för att hitta den. När hon precis innan hon var framme mindes kameraöverevakningen satte hon händerna för ansiktet så att kameran inte skulle kunna lokalisera att det var hon. Idag berättade hon att hon fick för sig att de skulle visa övervakningsvideon på nyheterna och att hennes mamma skulle känna igen Elins klänning. Vilken himla tur att du satte händerna för ansiktet då Elin, så att poliserna inte skulle kunna lokalisera dig!

Imorse begav jag mig tillsamamns med lilla gosegull till McDonalds för att hälsa på vår vän Lellzpellz. Vi åt mat och diskuterade gårdagen, homosexuell ballongkärlek mellan Ruben och Magnus och MR 1a. Därefter shoppade vi på H&Ms barn och herravdelning och grubblade lite över huruvida det var värt att skaffa barn bara för att få köpa kläder till de?

P.s
om 7 dagar får vi lov!

Mystik och Marabou

2009-01-30T18:20:00.002+01:00

Varför är det så typsikt att när man råkar vara borta från någon lektion i mellan åt så träffar man på läraren i fråga ungefär 25632478 gånger under resten av dagen. För att ta ett exempel så känner jag en tjej som inte orkade gå på mattelektionen i morse. Hon tänkte helt enkelt inte spendera två timmar vid en skolbänk lyssnandes på tomma ord om derivator och funktioner klockan åtta på morgonen. När hon sedan infann sig i skolan stötte hon ihop med matteläraren vart hon är befann sig. Läraren höll i insläppet till matsalen, var vakt och cirkulerade således runt tjejens bord oavbrutet och satte sig för att äta vid bordet precis bakom henne. Efter det stötte tejen på henne otaliga gånger i korridorerna, det bör också tilläggas att man i vanliga fall aldrig ser denne lärare. Visst är det typiskt.

Yeah Yeah Yeah

2009-01-28T21:44:00.002+01:00

Imorgon tänker jag göra någonting välbehövligt. Jag tänker trotsa topfloor- dyrkarnas förorening av indieglovet. Jag tänker dricka oanständigt mycket rödvin, dansa till sheepdog och prata med gamla vänner på Sticky Fingers!

Lyssna föresten på:
Tonight: Franz Ferdinand

om ni vill bli glada.

Om min icke existerande tävlingsgen

2009-01-27T18:18:00.002+01:00

Jag har aldrig varit en tävlingsmänniska. När jag var liten brukade jag med vilje skjuta bollen lite snett när vi spelade minigolf för att låta motståndaren vinna, om jag visste att det skulle göra denne gladare. Jag brukade medvetet svara fel på frågesportsfrågor eftersom det endå inte spelade någon roll för mig om jag vann eller förlorade. Jag brukade glatt skaka hand med vinnarlaget och vara glad för deras skull när vi förlorade fotbollsmatcher. Jag brukade låta folk springa snabbare, hoppa högre eller sparka längre än mig just för att jag inte brydde mig alls om huruvida jag van eller inte. Och om min motståndere mådde bättre av att vinna, så blev ju konsekvenserna bättre på de viset. Jag är fortfarande ingen tävlingsmänniska. Jag låter gärna andra vara bättre än mig på de mesta. Jag tror helt enkelt inte att jag blir lyckligare av att vara bättre än andra. Jag blir lycklig över att se folk må bra. Jag har aldrig förstått mig på varför vänskap skall sättas på spel för en dum tävlings skull? Eller vad som är så kul med att vinna?

Jag insåg precis att jag låter som världens fromaste människa. Det är jag absolut inte. Jag är duktig på skitsnack och baktalande, tro mig. Men jag har bara helt avsaknaden av tävlingsgenen. Det finns inte ens en liten liten del av mig som brys sig ett dyft om att vinna. På grund av denna avsaknad kan jag inte för mitt liv förstår vad min klass håller på med för tillfället.

Därför har jag ett förslag. Om alla bara försöker glädja sig lite grann åt varandras framgång och hjälper varandra lite trots rivaliteten så kanske vi kan fortsätta att gå i samma klass utan att slänga mördarblickar på varandra och fälla dumma komentarer såfort det går bättre för motståndaren? Jag har levt så i hela mitt liv, och jag är definitvit inte olyckligare för det.

Genom glassott i aprilskyar.

2009-01-20T18:11:00.003+01:00

Jag hatar inte sådär jättemycket saker. Såhär på rak arm kan jag faktiskt bara komma på fem grejer; sillsaft, våningssängar, pyttipanna, naturkunskap och Razzia/Blvd/Keybar -liknande nattklubbar. Men idag på bussen hem kom jag på det sjätte. Walkman mobiler. Missförstå mig inte och tro att jag är någon slags musikhatare som tycker att bärbart ljud i allmänhet borde förbjudas. Jag hatar inte mobilen i sig, jag hatar människorna som missbrukar dem. Jag hatar de geléberoende fjortonåringarna med truckerkeps och instoppade jeans som tror att det ger någon form av status att spela techno/house/svensk hiphop på högsta volym i en buss full av läsande skolelever eller trötta arbetare. Idag mötte jag precis en sådan. Och jag kokade nästan över, alla bussens medpassagerare kokade nästan över (ja, förutom killen och hans tre kompisar som satt och diggade med då förståss). Det var inte särskiljt svårt att läsa av blickarna som diverse passagerare argt slängde på killen och hans kompisar. Men med deras IQ var det tydligen det, för ingen gjorde de minsta intryck av att ha förstått resterande passagerares tysta raseriutbrott.
Jag blev arg på alla. Varför sa ingen till? Varför satt alla bara där och blev mer och mer irriterade och skulle förmodligen gå av bussen och vara jävligt förbannade resten av kvällen. Därefter bestämde jag mig för att göra alla en tjänst och snällt be killarna att stänga av musiken.
Jag: Jag tror inte att någon annan är intresserad av att höra på din jävla musik.
Han: Men jag är det! Daaaaah!
Jag: Det finns någonting som kallas respekt lilla gubben.

Jag tolkade därefter hans tystnad och muskmobilens tystnad som ett tecken på att han förstått. Ja, han kanske rent av lärde sig nått.

Om att förstå och bli förstådd.

2009-01-15T20:27:00.004+01:00

Det är inte så värst många på den här planeten som förstår mig. Som förstår att jag menar Nordpolen när jag säger Island och som förstår att jag menar att jorden är rund fast att jag säger att det är ett skal som snurrar. För mig handlar inte förståelse om hur man utrycker sig, utan hur man tänker. Jag tänker väldigt mycket. Inte som Rabe och Johanna, på vår existens eller på meningen med livet. Jag tänker på bra saker. Häromdagen låg jag till exempel och funderade på varför man valde just orange som färg på de långa pinnarna i tetris. Men jag tänker på mer betydelsefulla saker också. Därför är jag innerst inne väldigt smart. Jag föredrar bara inte att utrycka mig i termer som: livsbejakande, dekadent eller impertinent. Jag kanske inte vet vem Oscar Wilde är eller vem som är president i Zimbabwe, men vad spelar det för roll egentligen.

Jag tror helt enkelt att jag ska fortsätta att koppla bort hörseln när det börjar pratas om Frank Kafka och Goethe. Att jag ska fortsätta att le lite försiktigt när någon frågar om huvudstaden i Bolivia eller vem som är sveriges utbildningsminister. Det handlar inte om att förstå, utan om att ha ett intresse i att förstå. Det intresset är jag inte mogen nog att skaffa än.

Monday you can fall apart

2009-01-12T17:58:00.002+01:00

Ni kanske minns att jag i ett tidigare inlägg dyrkade allt den här terminen inte skulle komma att innehålla (mediakunskap, naturkunskap, samhällskunskap och religionskunskap). Men jag hade lite fel i ett avseende. "Aldrig mer: Världsreligioner", borde istället gett sig utryck i "Bara en sista sak om världsreligioner". Imorse fick jag nämnligen veta att jag måste utveckla sista frågan på provet för att nå till det högre betyget. Vilket ju i och för sig är jättebra att man får möjlighet att göra, men vilket kommer bli f- jobbigt. Riktigt jävla f-jobbigt. Alltså, vem är ens Buddha? Vad gjorde han? Det var nått med en världssjäl va? och ett jag som inte exicterade? eller gjorde det de? O herre gud, någonting säger mig att det här inte kommer att bli helt enkelt...

Hur som helst så var lördagens besök på underjorden mycket lyckat. Kalasbra helt enkelt! Vi fick dansa till Broder Daniel, TTA, Almedal och Håkan Hellström. Vi fick upptäcka ett violparadis. Vi fick träffa Lovisa! Vi fick ramla och sjunga. Vi fick köpa öl för 20 kronor. Vi fick lära oss att dansa till housemusik (Johanna kände att hon hörde hemma där). Vi fick dyrka väskor och äta nattmackor. Fin kväll.

if you've lost your faith in love and music, oh the end won't be long

2009-01-10T17:52:00.002+01:00

Lärarna valde att gå ut hårt efter jullovet. Det överrumplade oss med FN-rollspelstidningar, fördjupande artiklar om det mänskliga rätigheterna och ett evigt tjatande om potentiella intervjuobjekt. Vi lyckades i alla fall komma igång med vad som skall komma att bli årets FN-rollspels tidningar; UNicum och MR united. Jag låter mina känslor inför detta projekt förbli osagda (man vet aldrig vem som läser) och låter mig istället dras med bland intervjuobjekt, brott, säkerhetsråd, generalförsamlingar, möten, journalister, presskonferanser och redaktionsarbete. Jag kan dock erkänna att jag inte alls ser framemot att stå öga mot öga med henne igen. Men till tröst så tänker jag att hon antagligen inte fram emot att se mig heller.

Idag skall vi styra kosan (dianas ord) mot nattklubben på kulturhuset underjorden i Gamlestan vad jag har förstått. Där ska vi dansa epilepsidans och dricka 20 kronors vin hela natten lång. Det blir nog fint. Och om natten slutar som sist så gör jag mig förberedd på mycket lite sömn och väldigt mycket alkohol. Ciao!

London calling

2008-12-23T10:40:00.003+01:00

London var allt och ingenting. Staden var både stor och liten. Vacker och skrämande. Solig och regning. Svensk och Brittisk. Trafikerad och lätttillgänglig. Trevlig och farlig. Fin och ful. Fast det är egentligen inte staden i sig som gör hela intrycket, utan människorna i den. I London är människorna inte som här hemma i Sverige. Folk låter äldre sitta ner på tunnelbanan. De hjälper med ett leende till att beskriva vägen för dig. De är pratglada och välkomnande. Och pricken över i:t måste bli deras ärkefina accent. Man kan inte annat än dyrka.

Resan innehöll:

Flygplan och Franz Kafka. Stansted och tågresor. tunnelbanekartor och retro hostelrum. shopping och marknader. Camden och Brick lane. Second hand och Urban outfitters. Presenter och Paraplyer. Onda fötter och vilsegångningar. Candy box och enpundsdrinkar. Rökrum och aggresiva vakter med visselpipa. Roxy och idioter. Oxford street och Liverpool street. Rythem factory och Astoria 2. Dirty Pretty things och en sönderknarkad överdos Pete Doherty. Fish and chips och tapwater. Egenrullade cigaretter och sms. lilla Rosa och Ruttan. Starbucks och Kaffe. British Museum och glue. offerbädden och fittjejen. Eluttag och mobiler. The pritty gossipers och bandfoton. Kalsongmän och Petes (plural). baksmällor och dygningar. Kingscross och platform 9 3/4. Lodon bridge och choklad. Hemresor och tårar. Bihåleinflamation och flygresor.

En dag ska jag bo där. En dag.

The girls in the band.

Aldrig mer:

2008-12-17T16:59:00.003+01:00

Naturkunskap, "Är ni med mig", Världsreligioner, Etiska modeller, Religionskunskap, DNA molekylen, Engelska, "Are you following", "Really? Interesting", Reading/listening nationella prov, Essays, Mediakunskap, Lars härskarteknik, Internationell media, Samhällskunskap, Offentlighetsprincipen, Riksdag och Regering, Gramatik, Speech, Miljöpåverkan, Säveåns dyrkan, Platsfiskarnas anpassning på västkusten, Kristna högtider, Buddhas lära, Book reports eller Tv&Radio prov.

Vissa sakar kanske jag kommer sakna lite, men det mesta ska bli så jävla skönt att slippa!

Dance with somebody

2008-12-16T18:48:00.002+01:00

Man lär sig mycket när man går JM. Under projekt högstadietajms har jag till exempel blivit världsmästare på tetris. Fast Juckish och Diana är nog fortfarande snäppet bättre. Detta tetris beroende har dock börjat nå ganska abnorma nivåer. Är det dags att börja gå i terapi när man drömmer om tetris, känner abnorma cravings efter att spela tetris hela dagen och det första man gör när man kommer hem är att spela tetris? Vad har JM gjort med oss?

Föresten, om någon har missat de så åker ja till London i övermorgon. Jag vill dyrka London. Rabes pappa är övertygad om att vi ska knarka. Undra vad han har fått det ifrån. Vi ska bara dricka enpundsdrinkar på Candy Box, dansa tills vi ramlar omkull till the libertines och ha trekant med Pete Doherty. Riktigt änglalikt med andra ord :)

If I could turn back time

2008-12-10T20:50:00.004+01:00

åh, jag vill leva på 90 - talet igen. Jag vill tycka att Mia Maria och Jonas i "Lotta på Bråkmakargatan" är stora och jag vill ha mittbena och lyssna på Spice girls.

Anledningen till dessa nostalgitankar var gårdagens övernattning hos Diana och beskådande av filmen "goddag yxskaft". Den var inspelad 1994 och innehåll tusentals underbara 90- tals program. Vad sägs som barnprogramet "Simpor och grodfötter" eller de förbjudna ungdomsprogramet "Bullen". Vi lyckades också hitta inspelade nyhetsprogram från vintern 94!

Nu ska jag gå och leta bland våra inspelade filmer och se vad som står till förfogande, hoppas desperat på lite Lotta eller Täppas :)

Simpor och Grodfötter 1994

Tomtar och troll!

2008-12-10T19:45:00.002+01:00

Idag blev jag riktigt upprörd. Det var inte för att någon lärarkandidat misslyckades med att försöka hålla en givande lektion eller för att mina pennor och nycklar envisas med att tappa bort mig stup i sekunden. Det var någonting som någon sa när vi stod och hängde vid anslagstavlan innan matte lektionen. Att tomten inte har några barn!!! Tomten har visst barn, nissarna! Att de sedan fick medhåll från diverse lärare gjorde inte saken bättre. Alla vet väl att nissarna är tomtens barn! Så är det, så det så!

Förövrigt har alla mina teorier blivit motarbetade idag. Hm.

Truman håller takten!

2008-12-07T17:04:00.004+01:00

Fredag:

Tränade på gymmet.
Pluggade naturkunskap
Åt mat
Kollade på "På spåret" (JAG HATAR PÅ SPÅRET)
Somande i soffan till ljudet av en hysterisk bilfilm

Lördag:

Gick upp och pluggade naturkunskap
Jobbade från 12.15 till 16.30
Klippte mig
Åt middag med flickorna

Söndag:

Pluggade naturkunskap
Pluggade naturkunskap
Pluggade naturkunskap
Körde bil
Pluggade naturkunskap

Ibland hatar jag verkligen helger! Då är torsdagar en mycket finare dag, speciellt Stickytorsdagar, speciellt sådana som i torsdags!

Jag åkte med Diana hem från skolan efter hennes Engelska lektion som till min stora glädje avslutades väldigt mycket tidigare än vad som stod på schemat. Vi åkte hem till hennes hus och duschade, städade rum, åt thaigryta och fick klädkriser. Sedan kom Rabe och Juckish. Vi körde en überföriz hemma i Dianas rum (utan att spilla!) för att sedan missa bussen till stan, YES. Men Dians pappa tog en för laget och gav oss skjuts till Allum och Blå express. Nu vill jag försöka förklara kvällen så bra jag kan i punktform:

Efter kopiösa mängder vin stötte vi på Gustaf Norén i rökrummet. Åtminstone trodde jag det och gav honom en puss på kinden för att han var så vacker. Pojken i fråga blev ganska förvirrad och sa att han inte alls var lik Gustaf "Vi har jätteolika framtänder".
Vi började dela ut uppdrag som skulle genomföras under kvällen. Mitt uppdrag blev att bli bjuden i baren. Det var inte så svårt. Diana och Rabe skulle lägga handen på en främande pojkes rumpa och stå så ett tag. Det lyckades också. Johanna däremot misslyckades. Shame on you!
Vi dansade och skrek till alltifrån Franz Ferdinand till Håkan Hellström, Sugarplum Fairy, Mando Diao och Broder Daniel. Jag ramlade omkull och tog mig upp och sedan, ramlade jag omkull igen.
Vi sprang över drottningtorget för att inte missa sista bussen och var tvungen att hoppa av en hållplats tidigare för att inte avlida. Vi frös på vägen hem och snurrade i Dianas säng.

På fredag morgon väntade Matte C tätt efterföljt av utvecklingssamtal. Mycket givande måste jag säga. Speciellt eftersom jag helt tiden försökte att inte fokusera på mitt påträngande illamående och dunkande huvudvärk. Fast det var det absolut värt!

Alla har sagt till mig, du måste lära dig det där

2008-12-05T18:41:00.001+01:00

mia säger:
JAG SKA BRÄNNA DEN!
mia säger:
JAG SKA ÄTA UPP DEN!
mia säger:
OCH SPY UPP DE N
mia säger:
EFTER ATT HA DRUCKIT JÄVLIGT MYCKET ALKOHOL!

Ja, det är naturkunskapsboken vi pratar om.

Det är okej om du vill dansa, bara du gör det med mig!

2008-12-02T19:07:00.003+01:00

På torsdag vill jag spendera natten på Sticky Fingers. Jag vill dricka rosa pantern och dansa till Sheepdog. Jag vill få syrebrist i rökrummet och snubbla i trappor. Jag vill ha telefonsamtal på toaletten och skratt på dansgolvet. Jag vill springa över drottningtorget för att inte missa sista bussen och jag vill äta kalla pommes frittes från Mcdonalds.

åh, jag har saknat det!

Jag klarar mig själv ikväll

2008-12-01T17:50:00.002+01:00

Jag minns att jag tidigare tagit upp min oförmåga att dikta. Min totala brist på poesiförfattande och djupa tankebrunnar. Men ibland, på okända bussar bland alkoholdimmor och pojkpussar, tillsammans med den kände poeten Jessica Rabe, kan jag faktiskt. Se här:

Poesi i buss på villovägar 2008
det var en kulen, stor natt som började med en flaska och två explosioner
den slutade med en pojke som låg på linnea
det tyckte diana var så roligt att hon somnade på bussen på väg till kåhög
plötsligt hoppade det fram en älg och bajsade på diana
hon sa: "hallå, vad gör du nu?"
älgen hette rolf och var stor men ändå liten ibland

rolf kysste en halvsovande flicka passionerat på kinden
varje dag tänkte han på morötter och stora framtänder
hans motiv till det stora brott han begått hette diana
diana sov mycket tungt i en liten buss på villovägar 2008

Författad av Jessica och Mia den 25 juli 2008, på en buss någonstans i världen.

Kanske är det därför jag minns det så väl

2008-11-28T17:12:00.002+01:00

Precis innan det var dags för den andra delen av engelska B nationella provet, hände idag något mycket märkligt. Jag och mina fellow JM klasskamrater stod morgontrötta och väntade utanför utsatt klassrum ungefär fem minuter innan det var dags att börja. Eftersom flera med oss också skulle genomföra detta prov var det ganska oroligt runt om i korridorerna på grund av komplicerade klassrumsbyten. Vi skulle till exempel vara i E213 som ligger i en tvärkorridor till där vi brukar hålla till. Plötsligt kommer ett gäng med inte allt för retro naturare förbi och fortsätter bort mot vår kära hemma korridor. Precis innan de skall svänga in stannar en av killarna upp och utbrister: ÅNEJ, ska vi ha provet i estet korridoren?!

QUE?

Jag tänker i alla fall ta det som en komplimang. Jag är tusen gånger hellre estetisk JMare än en backslickbrat naturare, så det så!

Kom igen lilla du!

2008-11-26T22:07:00.002+01:00

Det här med matematik C nådde antagligen sin kulmen under gårdagens sista desperata försök att förstå sig på derivatans deffenition och innebörden av polynomiserade ekvationer. Jag grundar detta på följande:

1. Vi satt frivilligt kvar i skolan i cirka tre timmar och hade tillslut bildat en egen liten studiegrupp med andra smått förvirrade själar. Vi lånade in oss i ett tomt klassrum och ärkeplugade!

2. Linnea och Diana började efter cirka två timmar att utföra meditation. Kan hinduerna så skulle väl dem också kunna. Frågan om det hjälpte låter vi vara osagt.

3. Diana började tillbe min sko när jag upplyste henne om att de ärkesvåra talet hon kämpat med föregående halvtimma inte skulle komma på provet.

4. Linnea fick ungefär 15108615 hysteriska (och nu menar jag HYSTERISKA) utbrott på, jag citerar, "Den här jävla fittkuk matteskitfanskapet". Diana försökte lugna henne. Lisa skrattade.

5. Nu kommer det värsta. Jag ställde mig framför den lilla "klassen" och skrev någonting på tavlan, därefter yttrade jag orden: Jag skulle nog kunna tänka mig att bli lärare. Och, håll i er nu, INGEN REAGERADE!

Och det här var endå bara ett delprov. Jag vill inte veta hur vi kommer bete oss dagen innan nationella. Antagligen kommer Linnea att ha hunnit med att konvertera till Hinduismen, jag tagit på mig labbrock och blivit naturkuskapslärare och Diana kanske börjar tillbe myror bara för att de exicterade. Lisa hade nog fortsatt att skratta skulle jag tro.

Vissa saker bara händer, andra är illusioner

2008-11-20T21:24:00.003+01:00

Torsdagen var efterlängtad, inte minst för den åstundade eftermiddagslektionen cabaret utan också för en trevlig middag för nyblivna artonåringen på kvällen. Dock var vi först tvungna att ta oss igenom 100 minuters nationellt prov i Engelska B. Ämne: decision and choices. Blotta åtanken av orden beslut och val får mig att rysa i hela kroppen. Tanken på att man måste fatta massvis av livsviktiga vuxenbeslut efter gymnasiet gör mig livrädd. Jag vill helst av allt att tiden ska gå lite långsammare.

Fredagen gick väldigt långsamt. Jag vet inte om det berodde på morgonlektionen Matte C som by the way snart tänker plåga oss med ytterliggare ett totalt oförstårligt prov om derivata och förändringshastighet eller om det helt enkelt berodde på att det var en fredag i mörka november. Fredagkvällen blev i alla fall kalas. Vi såg/lyssnade/dansade till Kusowsky på Henriskberg Ballroom och de var superfint! Men utomhus var det kallt. Och snö.

Jag och Linnea hade en väldigt intressant religionsdiskusion på bussen hem. Om Islam och Kristendom. Om kvinnor och män. Om tankar och fördommar. Om jordens uppkommst och vad som händer efter döden. Om terrorister och Gud.

Diana sov som en stock.

"behöver lite kärlek från fel sort och sympatier från fel håll"

2008-11-09T19:31:00.003+01:00

Yttrandet som gjordes under inledningen av gårdagskvällen kom att bli en ganska bra sammanfattning utav helgens bravader. Fredagskvällen såg till en början ut att bli en lugn hemmakväll med öl och vattenpipa hos Maja men slutade i total diana-rabe-mia-anda och blev ytterliggare en kastrull-kväll, den här gången på Kulturhuset Underjorden i Gamlestan. Dit fraktade vi oss med buss och efter diverse strapatser längst med en alé, en bilväg i gamlestan och en väldigt icke-artonårig kille som bad om pengar till inträde var vi äntligen framme. Men fick köpa ett glas vin och en öl för tio kronor. Man fick dansa på en stor scen. Man fick höra techno (!) och 90-talshitt på dansgolven. Man fick leta efter sin jacka var femte minut. Man fick akta sig för människor som man inte ville träffa. Man fick kissa utomhus. Man fick prata presidentval med en amerikan. Man fick gå till ett 50+ -ställe och handla. Ja, man fick såklart också ha en väldigt rolig kväll! När det var hemgångsdags (halv fyra) blev vi bjudna på efterfest i Majorna av Dodavovodod, Bob och Linus+flickvän. En väldigt lång resa från SKF till Masthugstorget, en hiss och 542613211636 trappsteg senare var vi äntligen framme. Det var en mysig lägenhet, en fin morgon och mycket intressanta småtimmarsfunderingar. Där satt vi klockan sex på morgonen och andades in buddistiskrökelse (Linus föräldrar var Buddister) och läste psykologtidningar (det var psykologer också!) När det var dags att åka hem gick såklart inga bussar och efter diverse strapatser med spårvagnar, bussar och promenader kom vi äntligen hem till Diana, klockan 08.00. Den var i alla fall en fin kväll/natt/morgon, med fina människor och fågelkvitter.

Vi gick och la oss när det ljusnade, och vaknade när det redan hunnit bli mörkt. Jag åkte och gjorde en synundersökning på Allum och återvände till Diana några timmar senare. Vi lagade lax med sallad och ailoi. Där någongång kom det första preparty gästerna och lördagens festligheter tog sin början. Diana, Rabe, Juckish, Evelina, Lelle, Alex och jag lekte lappleken en stund och konstaterade att Johanna var lik Mona Sahlin och att Diana var mest lämpad att bli president i USA. Därefter var det Saturn som gällde. Saturn blev som vanligt crazy. Den här kvällen innefattande: Smultroncider, kissträd, Dj-Henrik, baskrar i duschen, dansdansdans, drick-krig, promenader, äckelgubbar, sms, telefonsamtal till alla på A i min telefonbok (ALEXANDRA), regn, Ramlar, Mr. Brightside, kastruller, zooklubbor, österlyckan-dyrkan, ickesjälvständiga handlingar, pommes frites och 59:an. Ytterliggaren en fin kväll. Med fina människor. Tyvärr fotograferades ingen av kvällarna, kanske i brist på interesse.. eller i brist på kamera.

Jag trivs med den här typen av helger. Men inte i för stora doser.

Stockholm i mitt hjärta

2008-11-03T20:46:00.003+01:00

Kan låta som en väldigt klyschig rubrik, men jag tycker att den i det stora hela summerar vår klassresa till huvudstaden riktigt bra! Bussen rullade ut från s parkering klockan 05.45 i onsdags morse, med två klasser av halvsovande elever ombord. Eftersom att Diddz, Lellz och Elov hoppade på i Partille hade de sett till att fixa bussens bästa platser och de där sex timmarna flöt på med allsång, Abba, lite sömn, frukost, paus i Örebro (av alla städer) och ett antal besök till undervåningen där vi fan trevligt sällskap.

I Stockholm sken solen och vi fick fria händer att leta reda på ett lämpligt lunchställe. Jag vet inte varför vi valde att inte följa allas vårt motto: lita aldrig på Linneas lokalsinne, vad hon än säger. Detta lilla misstag ledde till en viss förvirrig inom gruppen, men vi slutade tillslut på ett Mcdonalds i alla fall. Därefter bar det av på en vad som skulle bli snabb stadsvanding innan Livrustkammaren stod att vänta. Men istället blev vi uppraggade av en frågvis P3 journalist som ivrigt frågade ut oss om allt i från norska brats till utekvällar. Efter som jag inte var hemma när detta sedan skulle sändas har jag i efterhand fått höra att vi lät ärkenördiga, men vad annat kan man tänka när Johanna började dra upp Norges oljetillgångar. Hur som helst så rann tiden förbi och efter besöket på Livrustkammaren och Regeringskansliet var det dags att checka in på vårt vandrar hem af Chappman som låg beläget på vackra Skeppsholmen. Där spenderades sedan förkvällen med lite vanliga klädkriser (från Lelles håll), fixnig och umgänge innan hela klassen samlades för middag på Chapplins bar.

Kvällen blev minst sagt händelserik. Jag skulle gärna återge alla detaljer här om jag hade varit i skick att minnas dem. Men den innehöll i alla fall mycket god mat serverad av trevliga servitriser, en flaska vin, Håkan Hellström kareoke, en bartender som inte förstod göteborgska, ett gäng killar, en nästan utkastad Diana, en pinsam Alexandra, ett spilt vattenglas, en garderobskille som bjöd på tändare och en aggressiv vakt som skällde ut Lisa. Därefter någongång beslutades att det var dags att gå hem (vem beslutade de föresten?). Så blev det i alla fall och vandringen hem blev minst lika händelserik som kvällen redan hade varit. Den enda av oss som egentligen kunde vägen var Diana och hon var inte riktigt i skick att förmedla den, så i ställer för en ca 20 minuters promenad hamnade vi helt vilse i en okänd stad mitt i natten. Vi gick väldigt länge och på vägen hans det med både cykeldyrkan och kisspauser. Där någongång började Linnea att gråta (varför?) och Alexandra som redan hade lite lätt panik förmanade en kastrullfull Johanna att ta hand om Linnea. Helt plötsligt var dem borta och jag, Diana, Lisa och Alexandra fick fortsätta på egen hand. Vi stötte ihop med en hel del engelsmän och försökte göra oss förstådda genom att fråga om de visste vägen till "the floting water" och "you know chappichappi vandrahemmet", det visst dem inte. Där någonstans kom det tre jätteläskiga män i samma röda (?) jackor och jag fick för mig att det var nattvandrare och förmanade de andra om att gå rakt och se nyktra ut. Jag tror inte vi lyckades så bra dock, vi ställde oss och betraktade ett skyltfönster där de gjorde reklam för en teaterföreställning och Diana bad mig att köpa biljetter. Men vi blev i alla fall av med de suspekta vakterna och kunde lugnt fortsätta vandringen. När vi kommit så långt som till Kungsträdgården gav jag upp hoppet på att vi någonsin skulle komma tillbaka till vårt vandrarhem och gav mig således på en ledig cykeltaxi och cyklades av en 19 årig kille vid namn Games (Hannes egentligen). Jag övertalade ganska lätt Lisa att följa med och för de billiga priset av 40 kronor cyklade han oss hela vägen till vår dörr. Diana och Alexandra gav upp hoppat på att försöka springa ikapp och hoppade således också de på en ledig cykeltaxi. Men historien slutar inte där, vi skulle nödvändigtvis stå och prata med de stackars killarna i säkert 20 minuter innan det fick cykla iväg igen OCH inte att förglöma fick vi testköra cyklarna, MAJOR! Historian slutar inte där heller, att vara fyra hysteriska tjejer och försöka ta sig in på ett vandrarhem som har tysttid klockan 23.00 var fanimej inte lätt. Jag kunde inte sluta förmana de andra om att det var väldigt "lyhört" men gav upp hoppet på att inte väcka hela stället när Diana ramlade och slog ryggen i ett betongskåp. Det hade på vägen upp beslutats att Lisa och Alexandra skulle sova i vårat rum (?) och såldes kom dem och knackade på någon gång efter incidenten med batongskåpet. Jag och Lisa kröp ner i min lilla säng men kom snart på att det inte riktigt skulle gå att sova när det kändes som att sängen flög. Vi bestämde oss därför för att gå ut, utan nykelkort. Vilket resulterade i att vi fick fråga nattvakten om hjälp och därefter satt vi på en trappa och i en dusch ett tag innan vi beslutade att de var dax att sova. När vi kom tillbaka var vår kudde och tecke borta, vi lyckades få tillbaka täcket.. kudden klarade vi oss utan den natten.

Jag vaknade trots nattens bravader klockan kvart i sex då jag drog med mig Linnea för att duscha och sedan väckte vi de andra. Den morgonen var inte särskillt rolig, frågan är om jag någonsin varit så trött, illamående och ostabil på samma gång. Att detta syntes igenom bekräftades när jag vid frukosten inte kunde fokusera blicken på osten och Ankish lite retsamt frågade hur jag mådde. De stundande studiebesöket på Dramaten var efterlängtat, men blev olidligt jobbigt. De faktum att hela klassen flockade sig runt vattenmaskinen halvvägs igenom guideturen säger väl det mesta. Dag två innehöll också ett om inte tröttare tretimmars studiebesök på riksdagen som avslutades med en timmes frågestund med politiker som vi snällt fick sitta och betrakta, utan att se de minst trött ut. För gjorde man det fick man antingen en Ankish bredvid sig som slog en lite lätt i sidan så fort jag råkade sluta ögonen (som jag fick), eller an aggressiv vakt som tittade på en och mimade "jag ser dig" (som Emma fick). Ni ska veta att detta var en bedrift som man egentligen borde fått medalj för, minst! På kvällen såg vi på en teaterförestälning som hette tre systerar på statsteatern men de flesta bangade efter halva och gick istället för att äta och dricka. Den kvällen slutade ganska lugnt men dock med en vrickad fot.

Dag tre hade jag ont i foten och fruktade de kommande studiebesöket på Vasamuseet. Men när jag till min glädje fick se att de lånade ut rullstolar fick jag upp hoppet igen och med Diana till hjälp rullade vi glatt igenom museét. Det gick väldigt bra enda till guiden sa fel våning med hissen och vi kom vilse (igen). Dock varade det inte så länge och vi blev eskorterade tillbaka till gruppen igen. Efter en shoppingtur på Södermalm var Stockholms vistelsen över och vi tog plats i bussen för hemförd. Den här gången satte vi oss på nedervåningen och lekte lekar tillsammans med lärarna. Det var kul fast att jag var hemskt dålig på att komma på djur och kändisar på bestämda bokstäver, tur att ja fick hälp! Efter ett snabbt stopp i Lakså var vi tillbaka i Göteborg igen och jag han bara hem och packa om innan nästa resa tog sin början.

if I swear I'd leave my doubts behind

2008-10-21T19:17:00.002+02:00

Vi hade alldeles nyss ett kapitel i Naturkunskap B som handlade om hjärnans uppbygnad och funktioner. Då pratade vi bland annat om att hjärnan hade en förmåga att associera. Och den funktionen hos min hjärna fungerar i alla fall precis som den ska. Jag satt nämnligen på bussen till jobbet för ett par veckor och lyssnade på musik när plötsligt låten Visit to Vienna kom. Jag fick en sån underbar känsla i hela kroppen, en känlsa av frihet blandat med total lycka. Inga bilder eller minnessaker i hela världen kan slå minnena som väcks i mitt huvud utav den låten.

And nothing really scares us no longer
We've tried the nastiest words we could find
They say what doesn't kill makes you stronger
But should it be about how to survive?

Idag är jag förövrigt enormt glad. Allt är väldigt underbart för ögonblicket. Ljuvligt till och med.

Your poems broke.

2008-10-16T19:25:00.002+02:00

"Mando Diao are Gustaf, Björn, CJ, Mats and Sami. Mando Diao is Sheepdog and Ochrasy. Mando Diao is explosive and calm. Mando Diao are going out with friends and standing alone in front of a club smoking a cigarette at five o’clock in the morning. Mando Diao is nervous heartbeats and aching break ups. Mando Diao is pull the trigger and Aberdeen. Mando Diao is pistols and butterflies. Mando Diao are the quiet woods of Sweden and 80 000 fans at Rock am Ring. Mando Diao are yeah, yeah, yeah and dreaming away..."

På tal om dikter och sonetter så kom jag och tänka på den här ärkefina dikten skriven av ett tyskt Mando Diao fan. Ibalnd önskar jag att jag också kunde förmedla mina känslor i så fina ord. Men jag är dikthandikappad. Den där talangen måste man nog födas med, för hur mycket jag än försöker så kan jag verkligen inte skriva ner en ända mening som kan liknas vid poetiskt över huvud taget. Sorgligt men sant. Därför tänker jag låtsas att jag var det poetiska tyska fanet som skrev ner känslan av Mando Diao, det är i alla fall precis så det känns!

Uppståt har Jesus hurra, hurra!

2008-10-15T22:09:00.010+02:00

Om man är lärare och tänker vara borta från en morgonlektion, då tycker jag att man borde förbereda någon form av ersättning. Antingen i form av en vikarie, en uppgift av utföra eller helt enkelt ge den stackars klassen sovmorgon. Men så tänkte tydligen inte vår kära morgonlektionslärare idag. Eller så gjorde hon det, men hon glömde att förmedla det till den stackars klassen, alltså oss. Denna lilla miss resluterade i att vi troget satt och väntade i det utsatta klassrummet 10.20 imorse. Men dök det upp någon lärare? Nej. Dök det upp någon vikarie? Nej. Dök det överhuvudtaget upp någon som förmedlade vad vi skulle ta vägen? Nej. Nej. Nej. Vi fick helt enkelt leva med faktumet att vi varit på en lektion helt i onödan för att sedan ha två och en halv timmas håltimma innan Svenskan skulle börja. Skit bra jobbat!

Men, det finns inget ont som inte för någonting gott med sig. Flitiga som vi är beslutade vi oss för att börja utforma vår religionsteater som ska visas för resten av klassen på tisdag. Slumpmässigt hade jag, Emelie och Lisa D hamnat i samma grupp. Det kunde bara sluta som det gjorde, i total ärkeflum! Det började lite lugnt med att vi skulle sitta runt ett fint bord och äta en trevlig middag tillsammans med lärljungar, och urartade i vad som kom att bli resultatet. En musikal innehållandes korsfästning, gråtande, sång och dans. Ja, ibland är religion verkligen ett roligt ämne, faktiskt ganska ofta till och med!

Dagens flummerier fortsatte på Svenska lektionen där jag och Diana kom att skriva en ärkebra Sonett om allas vår man Gustaf Norén. Varken jag eller Diana är några diktare, alltså, jag tror jag kan tala för oss båda när jag säger att vi hellre spenderar en dag med Lars på Riksdagen än skriver en dikt. Men med lite inspiration av mannen i våra liv så gick det riktigt bra. Vi överväger att skicka in Sonetten till dikttävlingen på Mando Diaos hemsida. Det skulle vara nått!

She was an alcoholic artist with to much makeup around her eys.

2008-10-13T18:52:00.003+02:00

Lördagens festligheter startade med en box-vin och fixande inför den stundande maskeraden hemma hos mig. Vi gick därefter utklädda till bäbis, docka och tjuv ner till bussen, åkte maskerade till Gråbo där vi äntligen möttes upp av våra nästa. Det vill säga klassen som även dem va fint utklädda till allt i från Super Mario till Pippi Långstrump och Musse Pigg. Vi anländer därefter till Sjövikslokalen i Sjövik och där väntade födelsedagsbarnet som gjort lokalen helt fantastisk fin med långbord, bardisk och dansgolv. Fördrink, middag och efterätt, allt ihop var verkligen kalas festligt! Kvällens bradvader innefattade bland annat: klassfoto, Kiss - Herbet, promenader, samtal, vin, Corona, DANS, skrik, bilar, toalettsamtal, altansamtal, klasskramar, kärlek, bussresor, Håkan Hellström allsång, blickfokuseringsproblem, kullebyttor på köksgolv och mycket mycket mer!

Tack allihopa för en superkalas kväll och grattis Emelie!

Vi kommer att dö samtidigt du och jag.

2008-10-08T19:21:00.002+02:00

Det finns ett par saker som gör att jag känner mig hatisk just nu. 1. De faktumet att vi har matematik C prov på fredag och jag känner mig ungefär så lite laddad man kan känna sig. 2. Min ipod har fått sig ett ganska omtumlande bad i tvättmaskinen och har därefter inte velat vakna till liv. Dessa två faktorerna (jag börjar prata i matte termer!) har gjort mig lite extra trött och grinig den här veckan. Men och andra sidan gjorde måndagens cabarete lektion mig på betydligt mycket bättre humör. Jag stortrivdes på teater scenen och med min "pronova" damsugare.

I måndags tog min klass också skolfotografi. Eftersom vi går i trean kommer detta också att bli vårt allra sista skolfoto och således ville vi också spexa till fotografiet en aning med något roligt tema. Det bestämdes att tönttema skulle råda och nästan alla hade klätt upp sig till riktiga ärketöntar på måndag eftermiddag. De som inte hade valt att följa det bestämda temat för att det kanske ansåg sig för coola eller snygga för det respekterar jag. Det kommer endå att vara er folk tycker är töntiga när det i efterhand ser fotot i katalogen. Vad jag däremot blir lite irriterad på är alla ni som, så fort fotografen sa till oss att det var förbjudet att klä ut sig, slängde av er töntoutfitsen och släppte ut nördtoffsarna eller rättade till töntmittbenan och snabbt fixade till frisyren. Varför? Vad tror ni att fotografen skulle göra? Våldföra sig på er och slita av er era abnormt töntiga kläder och glasögon? De absolut enda han hade kunnat göra skulle varit att vägra fotografera oss alternativt be oss komma tillbaka och bli fotograferade en annan dag, som vi bara hade kunat ge fan i. Då hade resultatet blivit tönt - JM3 - bilden eller ingen bild alls. Vad som i slutändan hade valts av tråkfotografen hade egentligen kvittat, men antagligen hade han föredragit tönt - JM3 - bilden framför ingen bild alls. Annars hade det varit lite CoOoLt och demonstrativt att ha en blank sida där vårt klassfoto borde varit. "Bilden bortredigerad på grund av för töntig klass" hade de kunat stå.

Men istället för att vara självsäkra och hemma i nördrollen tog det flesta snällt av sig sina glasögon, hattar och hängslen. Nu blev istället resultatet ett gäng som inte klätt ut sig alls och således ser ut som modeller jämfört med oss, ett gäng som bara är lite halvtöntiga med randig skjorta eller höga strumpor och ett gäng som var starka och sket fullständigt i vad tråkfotografen sa och således är riktiga ärkenördar i alla fall. Er beundrar jag. Jävligt mycket.

Man måste stå på sig för att komma någonstans i livet. Om man utan minsta invändning lyder en tråkfotograf på skolfotot i trean, då vill jag inte ens veta hur ni ska klara er i framtiden. Utan att frågasätta folk kommer ni att stå och trampa på samma plats i hela erat liv. Tänk på det.

See the Saturday-lights.

2008-10-05T13:38:00.002+02:00

Efter en torsdag som i torsdags förtjänade jag antagligen en helg som den här. Allting gick väldigt långsamt. Och efter diverse strappatser i Gråbo/Stenkullen efter jobbet igår kom jag äntligen hem och fick tag på en hyperstressad Linnea som hade skickat ett dussin väldigt aggresiva sms till mig inom loppet av någon timme (tur för mig var väl att jag inte hade chans att se dem med tanke på död mobil). Vi lyckades iallfall stråla samman hemma hos mig vid halv åtta tiden och konstaterade enat att det här verkligen inte var vår dag. Därför bestämde vi oss också för att dämpa våra sorger (och min inte- ätit- på-tio-timmars hunger) genom att steka köttbullar och koka snabbmakaroner, göra en hink med marängswiss och kolla på älskade mysteriet på Greveholm. Alltså, lägg speciellt märke till "laga köttbullar och makaroner" - meningen. Vi lagade alltså mat. Inte nudelsoppa eller mickropizza, utan mat! Och tro det eller ej, men vi lyckade faktiskt riktigt bra. Efter att sedan ha stuvat ihop maränger, glass, kolasås och bananer i en abnorm bytta och med varsin sked slände i oss delekatessen möttes vi av en ny utmaning. Vi skulle sätta på TV:n. Och inte bara det, utan lyckas förstå hur fan man fick igång en film! Efter ungefär en kvarts fixande och donande med sladdar, DVD spelare, video, kanaler och boxrar gav jag slutlingen upp. Skiten fungerade ju inte! Jag tillkallade således hjälp av min bror som började att lugnt fråga om vi satt i sladden. Ojdå, den lilla detaljen hade vi glömt. Men även med sladden i så fungerade det ju inte att spela filmfanskapet. Axel frågade då om jag verkligen satt i filmen i videospelaren. Oj, den lilla detaljen hade jag också glömt. Skitockså. Så efter tjugo minuters trassel fick vu äntligen igång filmen och njöt av spöken, slott och skattkistor några timmar. Pricken över i:et var den delikata Marängswissen som Linnea förklarade med orden: "Det finns bara en sak i hela världen som vore bättre en det här, det skulle vara att få ha sex med en Norén-bror." Jag nickade instämmande med hela munnen full av glass.

Senare på kvällen gick vi en promanad i oktobermörkret och det regnade ganska mycket på oss. Men det spelade inte så stor roll. Vi diskuterade livet och framtiden och det var en väldigt bra kväll. Väl hemma igen åt vi mackor och drack jordgubbste. Man borde verkligen annordna fler sånna kvällar. Det behövdes verkligen!

I escaped through the window

2008-10-03T18:22:00.002+02:00

"Jag måste gå, jag ska.. eh... träffa min kompis nu 53" och "Alltså, tyvärr. Jag har.. eh.. Matte C klockan 08.20 i morogn bitti", det håller inte. Vi måste verkligen göra någonting åt bristen på fantasi när det gäller att rymma från "sex on the beach"- killar. Vad sägs som en kurs? 50 poäng, undanflykter. Det vore nått att införa!

Jag ramlade omkull och tog mig upp och sen, ramlade jag omkull igen!

2008-10-03T15:56:00.002+02:00

Igår var det torsdag, och vad vore väl en torsdag utan Sticky Fingers? Det blev väldigt många Rosa Pantern, väldigt mycket vinglande och pussande och ja, väldigt lite hämningar. Kvällens absolut roligaste/klantigaste/sjukaste stod självklart Johanna för. I väntan på att Rabe skulle gå på toaletten stod hon och lutade sig lite mot en vägg. Då kom en vakt fram och bad att få prata med henne. Han frågade såklart hur hon mådde och Johanna svarade"Bra, men jag ska nog inte dricka mer nu". VA JOHANNA? Om en vakt frågar hur man mår säger man snabbt bra och springer därifrån, fort! Men som ni vet så är inte Johanna riktigt som alla andra och resultatet av hennes "jag är aspackad"- antydningar blev utvisning, i tjugo minuter, i en iskall oktoberkväll. Så när Rabe glatt skuttade ut från toaletten märkte hon att ingen Johanna stod och väntade på henne och började desperat att söka upp oss andra för att berätta om vår förlust. På dansgolvet fann hon mig och Linnea glatt dansande med högahattar till Mando Diao och Håkan Hellström. Men förgäves försökte hon återge vad som alldeles nyss hade hänt, jag och Linnea föreslog bara att hon skulle gå och leta bakom någon telefonkiosk. Men Rabe gav inte upp så lätt utan fortsatte sin sökning efter den försvinna flickan. Ungefär 20 minuter senare springer jag plötsligt på en förfrusen Johanna i trappan till källaren. Hon förklarar med hackande tänder hur en biffig vakt slängt ut henne och bett henne vandra runt i cirklar i 20 minuter, och hon var ju inte ens full! Jo Johanna, lite full var du nog. Bara lite. Kvällen slutade med den traditions enliga "sex on the beach"- flykten och Mcdonalds besöket.

Imorse hade jag Matte C klockan 08.20. Aj. Fast jag infann mig i tid, till skillnad från vissa andra. Som iallfall infann sig i skolan, till skillnad från vissa andra!

Jag har slitit ut så många skor, i en stad där ingen längre bor.

2008-09-29T18:23:00.002+02:00

Igår fikade vi på café vanilj, efter det gick vi en promenad i det sista höstsolsstrålarna ner mot hamnen och runt operan. Det blåste lite men annars var det ganska fint. Men det var inte tillräckligt fint, jag blev inte ens lite berörd. Även om en gata aldrig är densamma andra gången man går där och även om det finns tusentals gator i Göteborg jag aldrig satt min fot på så är jag otäckt trött på den här staden. Det är samma gubbar som sitter på parkbänkarna vid Gustavadolfs torg och dricker öl, samma stressade kontorsnissar som zickzackar igenom trängseln i Brunnspaken och samma småbarnsfamiljer som söndagsfikar på caféerna. Ibland känner man till och med igen dem. När GP's krönikör skrev att" Göteborg är inte Lilla London, snarare ett förvuxet Borås" kunde jag inte annat än nicka. Visst hade han rätt. Fast okej, det finns väl ungefär tre stoltheter här; Sticky Fingers, Saturn och Håkan Hellström. Och med tanke på att två av tre är uteställen där de flesta av besöken innefattar lite för mycket hångel, alkohol och pop så tror jag att vi kan vara överens om att Göteborg inte har sådär jättemycket att erbjuda.

Nej, om åtta månader tar jag studenten. Då är det ingenting som binder mig kvar här. Jag är så in i helvete pepp på ett år i Stockholm, till att börja med.

Is life to wear a tear?

2008-09-26T12:16:00.002+02:00

I förrgår kväll låg jag och läste ikapp lite ur min modern-nordisk-författare bok som vi ska läsa i Svenska B. Den heter Bitterfittan och handlar om en medelålders kvinna som tar semester från vardagslivet och om hur jämnställdheten påverkas när hon får barn. Hur som helst så läst jag just den kvällen om att huvudrollsinnehavaren blev sjuk och fick fyrtioen graders feber. Jag kommer ihåg att jag tänkte att det var abnormt länge sedan hade feber och var riktigt sjuk. Ja, det var faktiskt så länge sedan att jag inte ens kunde minnas när jag senast låg hemma och hade feber. Bortsätt från en liten förkylning i Berlin så har jag varit frisk och kry i säkert ett år. När jag vaknade nästa morgon hade jag ärkeont i halsen och det kändes som om någon skjöt med kanonkulor inuti mitt huvud. Jävla skit.

Alltså.

Jävla skit.

Jag som hade sett fram imot den här helgen, vi skulle ju se Hellström på Liseberg och sedan supa oss fulla till svängig indiepop på underjorden. På lördag skulle vi gå en crazy secondhand runda i Masthugget och Kaserntorget och efter det se fram imot en galen kväll/natt på Saturns dansgolv med laktisshot, smultroncider och kissträd. Men eftersom något litet baciller läste mina tankar i förrgår kväll och tyckte det var orättvist att jag hållt mig så frisk så får jag se fram imot min säng, varmt te och en febertermimeter istället. Jippi! Men jag kan ju ha tur. Bacillen kanske kan läsa mina tankar igen och tycker så synd om mig att den försvinner.. kanske!

Eftersom jag är så ärkeduktig och seriös och allt såntdär så beslutade jag mig iallfall för att gå på Bok och Biblioteksmässan med klassen igår istället för att ligga hemma. Bok och Bibliotkesmässan har jag bara besökt engång innan. För ganska så många år sedan spelde vi nämnligen teater på litterärascenen, Stormen av Shakespeare. Men igår var jag inte där för att stå på någon scen och spela aspackat odjur utan för att vandra omkring bland kända författare och lyssna på seriösa seminarium. Det var inte alls lika tråkigt som det låter, ganska underhållande faktiskt. Vi träffade Åke Edwardsson, Bert Karlsson, Kronpinsessan Viktoria och Ann- Christin Gramming. På lunchen åt vi god Ceasarsallad i sann BlondinBella anda på en uteservering och njöt av höstsolen. Fast vid två tiden så åkte vi hem, jag mådde inte så bra och lellz skulle jobba.

Kan inte alla önska att jag blir frisk? Snälla!

Just a little bit more!

2008-09-19T23:32:00.002+02:00

Det var artonårsgräns på Sticky Fingers igår. För ett år sedan hade det varit det värsta som kunat hända, igår var det de bästa! Artonårsgräns betyder inga hysteriska femtonåringar att brottas med, ingen åldersnoja och framför allt var vi i princip de enda som faktiskt ärkelyssnade och avgudade bandet. Kvällen blev den bästa på mycket länge och hade allt; väntan, presentinslagning, presentöverlämning, halvhysteriska telefonsamtal, helhysteriska känsloanfall, pinsamheter, innebandyklubbor, bortglömda turnébusskoder, Kristian, Marlbro light, vin, dans, abnorm hottma levererad av bröderna Norén, taffsande, slagsmål med enorma-vader-tjejen, Young and Armed, First round, First minute, The Wild One, blickar, låtlistor, öronproppar, Carl, Victor, Carl, Victor, Carl, Viktor, trumpinnar, tamburiner, hjärtan, skrik, gråt, svett, sista bussen, Caroline och väldigt mycket skratt! Jag måste föresten lära mig att behålla lugnet och kontrollera mina handlingar.

Sugarplum Fairy artonde september blir svårt att släppa. väldigt svårt.

Om vi någongång nånsin blir som dem.

2008-09-05T18:28:00.003+02:00

För bara en liten stund sedan lyckades jag slå på TV:n precis lagom till att "Go kväll" började. Ett ärkeseriöst TV program där de träffar ärkeseriösa människor och diskuterar äreseriösa saker. Jag kände mig oerhört mogen och seriös för ögonblicket (inte alls som den femåring jag egentligen är) och slog mig såldes ner framför detta ärkeseriösa program. De började med att programledaren, en medelålderns man med glasögon och slips, skulle intrvjua en kvinna. Kvinnan satt bänkad vid ett högt bord med högar av böcker framför sig och såg ärkeinterligent ut. Jag gissade att hon var runt 40, hade två barn - en kille och en tjej, och jobbade som förslagsvis lärare. För att lätta upp den lite för vederhäftiga stämningen som rådde frågade programledaren lite spexigt; "Ja, hörrni! Vad skulle ni säga att veckans höjdpunkt har varit?" Som vi förstår av formen "ni" så syftade programledaren på två personer. Person två var en man med en ganska ungdomlig stil och keps. Mannen svarar att han besökt sin vän som hade lagat en magnefik kyklinggryta, det hade verkligen varit veckans höjdare. När kvinnan skulle svara tänkte hon ett bra tag och sa sedan; "Jag väntar fortfarande på den". Varav programledaren blir lite förvirrad och säger; "Så det har inte hänt någonting speciellt ännu då?" Och det är här kvinnan säger; "Nej, det gamla vanliga ni vet, jobba, åka hem, handla på Konsum på vägen, äta middag, sova."

Då rös jag till i hela kroppen. Jag blev uppriktigt sagt rädd. Rädd för att bli som henne, rädd för att bli den där 40+ kvinnan som jobbar 8 timmar om dygnet för att sedan spendera resternade tid med att handla, städa och diska. Det är precis den människan jag absolut allra sist vill bli. Förstår ni vilket trauma det skulle bli att vakna upp om trettio år och inse att man faktiskt inte gjort något vettigt alls med sitt liv? Tänk om man skulle vakna och förstå att man "blivit som dom andra".

Människor, jag vill aldrig bli som dom. Om jag någongång börjar lyssna på Fergie eller Justin Timberlake, kastar bort alla mina kjolar och börjar med ärkevanliga jeans och vita/svarta urtvättade t-shirts, börjar skämmas för att säga vad jag tycker och tänker och (hemska tanke) byter umgänges krets till 92:orna. Kan någon vänlig människa ta på sig ansvaret att kidnappa mig, ta ett ärkeseriöst snack och i värsta fall banka tillbaka lite vett i min skalle?

Jag har ännu inte lyckats planera riktigt vad jag vill ådstakoma med mitt liv. Inte heller jar jag lyckats figura out vad jag överhuvudtaget vill komma i livet. Men folkz, jag vet att jag hellre dör, än slutar som en medelålders idiot som har lagt hela sitt liv på studier och som endå bara lyckats bli gymnasielärare, som en tvåbarnsmamma till två ärkejobbiga ungar som skriker varje sekund eller som den som blir räddad sist i bussolyckan orsakad av pojke - 15.

I'm the Escapologist

2008-09-04T19:20:00.002+02:00

Jag bestämde mig för att försöka erövra titeln som ärkenörd nummer ett ikväll. Men jag insåg precis att en Stickykväll mer eller mindre inte på långa vägar slår Jessicas ärkeintresse för dinusaurier, livet på havsbotten och grekiskmytoligi vid fyraårs åldern. Inte heller slår det Johannas ärkeunderliga beteende under matematik B nationella då hon till allas förtvivlan började prata om logaritmer. Allra minst slår det P.

Varför har ordet "nörd" fått en så negativ klang? Jag tycker absolut inte att det är någonting negativt med att vara en nörd, framför allt inte en ärkenörd. Och föresten verkar det som att ärkeheta killar faller för ärkenördiga tjejer.

Så kom igen nu folkz! Jag ger er nu "Hur man blir en ärkenörd", by Jessica Rabe.

1. Börja använd ordet Retro (man kan applicera det på allt fint)
2. Sticka (eller använd åtminstonne stickade saker)
3. Börja ztoppa in bokztaven Z i alla meningar (det spexar till vardagen lite extra)
4. Stående epitet (inklusive den Betuttade Bodil - fast den Juckande Johanna är favoriten)
5. Använd hatt! (Gör det bara!)
6. Missbruka ordet "ljuvligt"

Har'e!

Oh I'm loosing it all again my friend it's quite a feeling

2008-09-01T19:40:00.002+02:00

Offentlighetsprincipen måste vara jordens värdaste princip. Tack så jävla mycket offentlighetsprincipen för att du finns och gör det så mycket lättare för oss att inte framstå som desperata groupis utan istället som flitiga elever. För er som inte har en aning om vad jag pratar om kan jag berätta att vi har börjat så smått med ett arbete i Samhällskunskap B gällande Offentlighetsprincipen. Det betyder ungefär att du kan få reda på vad du vill om en offentlig person(och oofentlig också för den delen). Det här betyder i sin tur att vi har en alldeles förträffligt bra anledning till att sitta och dregla över Mr hottma dagarna i ända, och vet ni? vi gör bara skolarbete. Idag har vi tillexempel figurat out (gud vad jag älskar grejen med att böja engelska ord med svensk böjning) vart hans son går på dagis, vad han har för inkomst, hur det ser ut med boskapskö, hans personnummer, betyg från nian och gymnasiet och vad han har för slags körkort, och vi har bara börjat!

Ibland är inte skolan så hemsk.

Bring a bottle full of liquor in

2008-08-31T22:12:00.002+02:00

Utan att överdriva kan jag ju berätta att gårdagens festligheter nådde ganska abnorma nivåer. Men vad annat kan man vänta sig när Saturn har säsongspremiär? När vi varit utan smultroncider, 20 kronors lakrisshottar, kisseträd, Henrik, zooklubbor, gungan och den kalasbra musiken ett helt sommarlov? Det var på något sätt bäddat för en totalt spårad natt, och vi är nog ganska överens om att så blev fallet.

Vi snubblade in genom Dianas dörr klockan 03.00 efter att ha varit sekunder från att missa busshållplatsen. Vi stupade (ordagrant) i sängen och sov som bebisar hela natten. Med vissa undantag för det faktumet att min maddrass var täckt av ett tunnt, men ack så besvärande, lager av salt. Resultatet av tidigare förfestens oförsiktighet med rödvinet från min sida.

När vi vaknade imorse (11.45) kände vi abnorma espressohouse-frukost cravings och tog 12.00 bussen till stan (det kallar jag spurt!). Frukosten var god och vädret var fint. Jag mådde inte så bra å andra sidan. Men vad gör det, det är faktiskt inte varje dag det är Saturn!

Sweet memories.

2008-08-21T18:43:00.002+02:00

Jag har ingenaning om hur gammal jag var när jag skaffade min första Lunarstorm. Men jag skulle gissa på att de var någongång i de tidiga tonåren. När man fick tillgång till internet på datorn uppskattningsvis (shit! jag ÄR gammal). Jag kommer precis ihåg hur coolt det var att ha en lunarstorm och hur min kompis förklarade för mig hur man fixade sitt eget "krypin". Men vad jag ville komma till var alla dessa, minst sagt suspekta, användarnamn man hade. Tigercool_90, Tavelsudd, Prinsesskronan och Aprilhiimlen. URSÄKTA. VART GICK DET FEL?

...och jag var endå inte värst.

Undra om vi visste hur jäkla OcOoLa vi var. Eller om vi helt enkelt tyckte vi var SkItCoOla? Antagligen det sistnämnda. Det är lite skrämmande.

*KrAmIzZzZaR*

If I don't live today, then I might be here tomorrow!

2008-08-17T20:23:00.003+02:00

Åldersnoja.

När jag härom veckan satt lutad mot Flamingoscenens staket i Slottskogen och lyssnade på tonerna från "The Band" på någons mobiltelefon samtidigt som en man i svarta scenkläder soundchekade i bakrunden insåg jag plötsligt en sak. Alla andra tjejer som delade platserna längst fram vid scenkanten var max 15 år, kanske 16. Jag måste erkänna att insikten gjorde mig en aning nervös. Om inte annat, åldersnojig. Om 1,5 år är jag 20. När man är 20 är det absolut inte okej att stå längst fram tillsammans med 100 stycken hysteriska 15 åriga flickor som är olyckligt kära i artisten i fråga och skrika ut låttexterna samtidigt som man ännu mer hysteriskt skriker dennes namn. När man är 20 år är man vuxen på riktigt. Man skulle med högsta sannorlikhet bli sämplad som antingen "psykfall" eller "tjejen utan liv" om man envisades med att stå längst fram och skrika obehärskat tillsammans med femtonåringarna när man faktiskt var en vuxen människa!

Men när bandet sedan klev på Flamingoscenen glömde jag alldeles bort att jag var "jättegammal" och blev med ens ett med 15 åringarna igen. Och vet ni? Jag trivdes alldeles jävla utmärkt med de.

Idag såg jag en bild. En bild från en Håkan Hellström konsert den 15 mars 2006. Då hade jag precis fyllt 16 år. Bilden föreställer Håkan som lutar sig ner mot publiken på en liten lokalklubb i Uppsala. På bilden syns också min hand, med ett hjärta målat på handflatan. Den kvällen hade vi smitit in fast det var 18 års gräns (!) och turades om att smyga iväg och dricka starköl på en toalett. Och jag var 16 år. Den kvällen känns som evigheter sedan, en livstid nästan. Men för att komma till sak så var de alldeles okej att go wild and crazy framför scenen då, vi var trotts allt bara barn.

Men även om det var två år sedan jag stod där nedanför scenen och såg upp på min största idol och skrek hysteriskt medans "de vuxna" satt i baren och tog en öl, så beter jag mig precis likadant idag. Och vet ni? Jag tänker fortsätta att vara 15 år, kär i Gustaf Norén, skrika hysteriskt och stå längst fram på poponserter ända tills jag tröttnar. Om jag då är 20 eller 100 spelar ingenroll, bara de gör mig lycklig fortfarande så är jag nöjd.

Ta en för laget nu hörni!

you can drive to the westcoast.

2008-08-10T15:19:00.002+02:00

Way Out West - Fredagen den 8/8 2008

Dagen började för våran del klockan tio då jag, Diana, Linnea, Emelie och Rabe träffades utanför pressbyrån på Nilserikssons terminalen. Därifrån hoppade vi på en spårvagn och de bar av till Linnéstaden och Slottskogen. Vi (och ungefär 20 stycken hysteriska BD popare som köat i två dygn) satt sedan utanför portarna och roade oss med att fantisera lite om stundande Mando diao konsert (för deras del - BD konserten). Klockan halv ett öppnades dörrarna och vi tävlade lite med BD-fansen om bästa plats vid scenen, det blev oavgjort. En jäkla tur de kan tänka, vi hade säkerligen blivit attackrade av hårspray eller liknande i annat fall (Nej just de, de fick man ju inte ta med in). Klockan gick abnormt långsamt de där döda timmarna framför scenen med de öronbedövande tonerna från Christian Kjellvander som enda tidsdödare. Men när klockan äntligen blev 16.00 och pojkarna i Mando entrade scenen var lyckan total. One Blood, Tv&me, Clean Town, Maxican hardcore, Never seen the light of day, If I dont live today then i might be here tomorrow, long before rock'n'roll, Sheepdog, God Knows, Train on fire, Dalarna, God morning, Herr horst och the band. Konserten kunde inte varit mycket bättre, men bärre skulle de bli. Vi lämnade Diana och Emelie vid scenen (de skulle se Franz Ferdinand från första parket) och begav oss mot Sj-tältet där de 18.15 var Mando- signering. Det var.. Gustaf Norén, kramar, sönderslagna glas, dalmål, nervsammanbrott, känsloskrik och såklart; signerad mando diao PLANSCH.

Efter detta lilla lyckorus slog vi oss ner i gräset mellan flamingo scenen (där Franz Ferdinand var i fullgång) och Sj tältet (för att kunna dräggla över Gustaf på avstånd). Den ulimata plaseringen helt enklet! Efter ungefär fem minuter skriker Jessica; GUSTAF GÅR! Vilket resulterade i att vi bestämmde oss för att gå fram till scenen för att se franz på närmare håll. Men vi tog en liten omväg runt Sj-tältet för att spana lite. Vilken fick resultat, på baksidan stöter vi på ingen mindre än Gustaf som spatserar ut från toaletten och tillbaka till signeringen. Efter någon minut kommer sedan CJ och Björn och gör samma sak.

I ett om möjligt ännu större lyckorus skuttar vi tillbaka till scenen och dansar till de sista tonerna av Franz Ferdinand innan vi möter Diana och Emelie för lite mat och regn. Mellan klockan 19.00 och 22.50 då Broder Daniel gick på scen underhöll vi oss med att promenera runt på festivalområdet och stöta ihop med både Jens lekman och Kristian Antilla.

Broder Daniel blev en tårögd historia. Vi hade lyckats hitta platser vid stacketet ganska mycket till vänster om scenen och även om jag absolut inte är något tvättäkta BD-fan blev de ganska känslosamt. Deras sista spelning med en nyskriven låt till den nu döda bandmedlemen blev lite för mycket. Henrik Berggren svslutade kvällen så perfekt en festivalkväll kan avslutas. Vi promenerade sedan tillbaka till spårvagnarna mörkret och jag tänkte; det här var nog den bästa dagen i mit liv.

/Mia

Oho för att satsa det sista på mirakel

2008-07-16T20:05:00.002+02:00

I veckan pågår Gothia Cup här i Göteborg, en trevlig och seriös fotbollscup där ungdomar från 127 olika länder träffas och spelar lite fotboll med (mot) varandra. Fine. Det som inte är fine är cup-deltagarnas enorma matvanor, speciellt Mcdonalds matvanor. Idag fick jag en beställnig på 13 menyer, alla skulle ha olika kombinationer och drickor. När jag sedan inte kommer ihåg vilka kombinationer som hör ihop blir alla jätte irriterade och bestämmer sig för att köpa 13 glassar också. Bara för att. Ibland är livet emot mig.

Annars har det varit en riktigt trevlig dag. Elin har för det mesta skrattat och underhållt oss alla med att sätta läsk-lock på näsorna och lägga is innanför min skjorta (Y). Fast nu är jag trött som tusan. Inatt ska jag sova utan en i sömnen pratande Elin som babblar om chokladglass. oho!

Peace out

And nothing really scares us no longer

2008-07-04T23:47:00.012+02:00

Efter tre veckor av skumpiga tågresor, galna partykvällar, kulturupplevelser (av både typen hollänsk kultmusik och Eiffeltorn) och långa vandringar med femton kilo tunga väskor är jag nu hemma igen. Det känns både bra och dåligt. Känslan kan ungefär jämnföras med maten i Paris, helt underbar och grymt vidrig!

(Paris maten kommer föralltid vara de absolut godaste och det absolut vidrigaste jag någonsin ätit!)

Farmor frågade mig tidigare om jag kunde berätta om resan?
....
Nej, jag tror inte att jag kan det. Om ni inte har tid att sitta och lyssna i två dygn vill säga. Men eftersom bilder tydligen säger mer än 1000 ord så kommer här ett försök till att förklara.

(I Amsterdam lärde vi oss dricka öl, träffade brittiska polismän, missade hostelets curfew, hittade David Beckham, lyckades halvdöda en portugisisk tjej (Johanna såklart) och såg lustiga flickor i höga hattar (PÅ RIKTIGT!))

(I Paris drack vi vin med en Uruguayare och en Japan vid sacre cour, gick vilse i ghettot, tog hissen högt upp i Eiffeltornet, sov i trappuppgångar och åt baugetter.)

(I San Remo badade vi i medelhavet, solade på sandstränder, drack bacardi brezzer, träffade lustiga Italienare som blev stenpackade efter ett halvt glas vin och ett toalettbesök, firade midsommar och åt på Mcdonalds)

(I Piran hade vi picknick i solnedgången, drack drickyoghurt, bodde på en mögligt hostel med suspekta pölar under sängen, åt Calzone och gick vilse bland gränderna)

(I Ljubljana firade vi nationaldagen med trevliga Örebroare, gick i 40 gradig värme med tunga väskor, dansade på Ultra, åt Burek och Linnea konstaterade att choklad var mycket farligt!)

(I Wien blev det shopping på H&M, boende hos "Flatmate" i ett slags kollektiv, jordens värsta åskväder, handbojor, trevliga människor och älskande med vädret)

(I Prag var vi på en av Europas största nattklubbar (killen på bilden är btw helt okänd, han kom när jag tog upp kameran och försvann när jag la ner den), vandrade över Karlsbron, klottrade på John Lennon muren, introducerades för absint, upptäckte take away drinkar, satt på ett torg och drack öl, sluddrade om schaalar på schaalgar och blev förkylda)

(I Berlin såg vi Em finalen mellan Tyskland och Spanien på stirbilds skärm, blev nästan dödade av gladflaskor när Tyskland förlorade, umgicks med vår vän Ian, åt thaimat, fick höra australienare säga" Hi mate", såg vad som var kvar av Berlinmuren och gick på Museum.

Det var väl resan i VÄLDIGT VÄLDIGT korta drag, och vad som egentligen hände är det nog inte så många som kommer få reda på tyvärr ;)

Paus

2008-06-02T21:46:00.002+02:00

Nu tar jag formellt en bloggpaus. Sol, bad, spirello och långpromenader får ersätta datorn nu.

I sommar kan jag tipsa om en (förhoppningsvis) ganska intressant blogg som startar den 12 juni. Onlyeuropeknows.blogspot.com!

Vi ses på stranden!

Soy muy divertido!

2008-05-28T22:12:00.003+02:00

mia säger:
Jag vet provet

Emelie14Juni säger:
hur fan vet du det?

mia säger:
jag var inte med på gympan sist för ja fick ont och då satte jag mig på en bänk där karins grejer låg och då såg jag de!

Emelie14Juni säger:
men säg svaren då

Emelie14Juni säger:
eller säg frågorna om inte annat

mia säger:
typ hur ofta bör du motionera för att göra av med 75% fett och varför är det så?

Emelie14Juni säger:
men det vet man ju inte

mia säger:
jo

Emelie14Juni säger:
nej det står ju bara vad pulsen är

mia säger:
en annan va typ varför dör du äta banaer istället för morätter om du är hyperaktiv?

Emelie14Juni säger:
för att bananer ger druvsocker ?

Emelie14Juni säger:
vad var svaret på frågorna då ??

Ibland är jag riktigt rolig!

2:ans sista prov!

2008-05-28T21:13:00.004+02:00

Igår tänker jag: HERREGYYYD, jag måste verkligen ta tag i idrottsteorin imorgon. Japp, verkligen, jag gör det imorgon. Hela eftermiddagen. Från att jag kommer hem till att jag går och lägger mig. YEAH RIGHT!

När jag kom hem idag gjorde jag en smoothie. La mig i solen. Solade. Somande med pappret i handen. Sov. Vaknade och satte mig vid datorn. Packade lite och nu har jag suttit med datorn i knäet och kollat på Uppdrag granskning. Ibland gör man verkligen vad som helst för att slippa plugga. Iallafall, vad jag ville komma fram till var att jag endast har läst igenom de vi har prov på imorgon en gång. Ehe.............

Imorgon ska jag åka till Uppsala och det ska bli så jävla skönt. skönt, skönt, skööööööööönt!

Happiness.

2008-05-28T17:46:00.002+02:00

Idag är en speciell dag. Jag kommer nämnligen aldrig mer behöva gå på en enda spanska lektion. Aldrig. Mera. Någonsin.

I swear I'd leave my doubts behind

2008-05-25T19:32:00.006+02:00

Före:

Efter:

Jag har städat på mitt rum. Jag hittar ingenting.. Vart fan la jag samhällshäftet? Vart är mina favorit skärp och varför är min säng så där ogästvänligt bäddad? Euw!

På Onsdag ska jag ha prov i mitt favorit ämne, spanska. Det måste vara det roligast ämnet i hela världen! Alla borde få möjligheten att studera detta underbara språk. Jag tycker så synd om er som inte får lära er imperfekt konjunktiv, indikativ pronomen och adjektivets komparationer. Så synd...

Jag såg kostymer jaga grönljusen.

2008-05-22T22:15:00.005+02:00

Jag har nog precis haft den längsta TV kvällen på mycket länge. Jag har nog aldrig tittat på TV så här lång tid på raken sedan...Bolibompa tiden! Inte änns när Andra Avenyn hade dubbel avsnitt spenderade jag så här lång tid framför TV apparaten! Och jag har framför allt inte tittat på så här nördiga program. Kvällens tablå såg ungefär ut så här:
Vänner, The Simpson (dubbel avsnitt), Niklas mat (En pojke som lagade asiatisk mat på en klipphäll med ett gasolkök..), Mitt i naturen (En galning skulle dyka i isvakar utan skydd för ansiktet och de gjorde major dokusosåpan om vem, ugglan eller ekorren, som skulle erövra fågelboet), Fiskedrag (PAPPA OCH AXEL TVINGADE MIG, en jävligt irriterande programledare fiskade lax och regnbåge(?!)), Eurovision song contest (missade Charlotte och tvingades därmed utstå ca 10 bidrag på bland annat, albanska och tjekiska innan jag gav upp).

Om inte den har TV-kvällen ger mig tillbaka nördstämpelen som Karlsson snodde från mig under nationella i Matte B så vet jag inte vad...

AgronomDiana.

2008-05-22T15:51:00.003+02:00

Etiketter för det här inlägget: t.ex. skotrar, semester, höst. (För man brukar ju så ofta ha en egen etikett till skotrar!)

HEHE.

Jag såg vänner från 90 försvinna ner i dyn.

2008-05-21T20:29:00.004+02:00

Min dröm för några nätter sedan var ganska underhållande:
Vi skulle tågluffa och kom fram till det första Hostelet. Till allas vår förtjusning var rummen jättestora sviter med typ oändliga trappor och jättestora sängar. Men sedan fick vi veta att i dessa rum skulle de sova och bo typ 50 andra peroner. Men vi tänkte att "va fan, vi ska ju bara sova här". Men när det blev dags för att gå och lägga sig fanns det bara jättefå sängar så alla var tvungna att dela. Linnea delade säng med 7 andra killar(?!) men jag hade bestämt mig för att jag absolut inte kunde dela säng med någon. Så jag letade jättelänge och hittade tillsisst en hängmatta där jag somnade.
Slut.

En annan grej. Det är en Karl- Gustaf, som är maskinsnickare från Avesta som har ringt mig 2 gånger....... skummt. Föressten, vad fan gör en maskinsnickare?!

Times of trouble

2008-05-19T20:33:00.003+02:00

Dagen har gått i naturkunskap B's tecken. Jag är mycket väl medveten om att jag brukar klaga på hur extremt tråkiga alla ämnen jag har är, men ingenting slår naturkunskap. Jag har suttit i otaliga timmar och läst om alltifrån vattenmolekyler till hur vi andas och matspjälkningen, och jag har fortfarande inte fattat vad som är grejen. Har någon annan de får ni gärna lämna en liten kommentar om detta, tack!

Förövrigt ska jag göra akupunktur imorgon. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet däremot att jag gör vad som helst för att bli kvitt den här jävla.... ehm.. sjukdommen.

Om 23 dagar och 16 timmar, om 23 dagar och 16 timmar... om 23 dagar och 16 timmar.......

I was down in Amsterdam!

2008-05-17T18:07:00.002+02:00

Jag satt ett tag och funderade på vad jag skulle skriva om i bloggen idag. Jag kom fram till att det verkligen inte har hänt ett dyfft. Jag har vaknat. Gått upp. Mött Diana. Bakat kladdkaka (a lá Mister Magister Thorson). Hyrt film. Kollat på film. BOKAT HOSTEL I AMSTERDAM! Gjort smoothie. Beställt pizza. Energin sprudlar verkligen.

Men vi har ju faktiskt lyckats oss på att boka in oss på ett hostel i red light district. Kanske inte de allra säkraste placet att befinna sig på i Amsterdam. Men vi klarar oss nog......förhoppningsvis. Vi slogs också av den underbara nyheten att hostelet har MICKRO att låna ut = vi kommer inte behöva leva på endast grönsaker!!

Nu kommer snart min Pizza. Major!

Det var så mörkt, den kvällen jag gick hem.

2008-05-16T19:37:00.002+02:00

Jag har precis fört en lång och helt galen diskusion med en kvinna (läs:idiot) på Sj:s kundtjänst. De gick ut på att jag ville boka om min biljett som jag avbokade på Valborg till en helg nu i maj. Visst tycker man att detta inte borde vara så där jättekomplicerat om man faktiskt jobbar på kundtjänst? Men tydligen var detta ungefär det mest komplicerade man kunde begära. Den inkompetenta människan kunnde ungefär lika mycket om sj:s bokningssystem som jag kan naturkunskapen.
Hon: ehhhhh............... du skulle nog redan fått dessa pengarna på ditt kort, tror jag....
Jag: Ja, men nu har jag inte fått de?
Hon: Neeeej, men jag vet inte hur ja ska göra detta.
Jag: Men jag har ju för fan betalat för att detta ska fungera, eller hur?!
Hon: Ja, men du skulle aldrig ha hämtat ut biljetterna då.
Jag: Men hur i helvete skulle jag kunna veta att jag skulle bli sjuk?
Hon: Men då skulle du haft sjukintyg......
Jag: Men nu hade ja ombokningsbara biljetter!!!!
Hon: Jaaa.... ja ska hämta en kollega.

Que? Hur svårt kan det vara? Det är inte okej!!

Fredags kvällen spenderas hemma. Ensam. Med en chokladkaka och en laptop. Det är tydligen så ska de låta sedan. Mitt HAT- program. Näst efter Antikrundan och på spåret.

Jag svär att jag hörde frälsningsarmén sjunga.

2008-05-14T18:53:00.002+02:00

Jag önskar mig mest av allt en tidsmaskin, en såndär som Alfons och Millan kan bygga. Men min tidsmaskin ska kunna förflytta mig fram i tiden, ungefär sesådär 26 dagar. Om jag hade en sån skulle jag vara lycklig.

Det har hänt väldigt lite idag, nästan ingenting alls. En major diskision om de pressetiska regerna startade, lärarna sadlade om till agronomer och stämningen inför årskursprovet i Engelska B var kanske inte på topp. Jag ska nog skriva till kungen med förlaget att förbjuda läsförståelseprov på onsdag eftermiddag. Min hjärna hängde inte med, jag bara läste och läste. Och när jag slutade kom jag på mig själv med att ha tänkt på något helt annat. Typ vilken macka jag skulle äta när jag kom hem eller hurvida jag skulle ta med Naturkunskapsboken eller inte. Major.

Tobbe tycker att jag är kokko:
[Claw] McFearless säger:
en gång, så stod du på en stol och platta ditt hår..

Ja mena, är de ovanligt?

Du säger att kärleken aldrig var till för dig

2008-05-13T16:13:00.002+02:00

Igår och idag har jag major bojkottat allt vad naturkunskap heter. Och allt vad spanska heter. Och allt vad idrott heter. Och Samhällskunskap. Och grafiks form. Major skol-bojkott!
Men engelskan lyckades jag iallafall ta tag i på allvar idag. Min karaktär Nicole är verkligen ett sånt barn jag skulle göra vad som helst för att slippa. Hon får nämnligen allt hon pekar på, har 32 par skor, shoppar med pappas kreditkort, vill bli prinsessa när hon blir stor och älskar rosa. Tjejen är nio år. Men det är trots allt jag som skapat henne, och som ska spela henne!

Eftersom jag bojkottat pluggandet idag tänker jag nu ligga här i sängen och tycka lite synd om mig själv. Sedan ska jag bege mig ut och promenera i solskenet.

I woke up on sunday morning

2008-05-11T17:02:00.002+02:00

Jag tror jag har blivit apatisk. Eller iallafall tillfälligt rörelsehindrad. Min kropp kan inte röra på sig, inte ens en millimeter. Det är med en enorm kraftansträngming jag uppdaterar bloggen nu. Denna totala oförmåga kan grunda sig i en rad saker:
- Det faktum att jag festat tre dagar i rad
- Att jag på de jobbat nio respektive fyra och en halv timme
- Att jag spenderade hela fredagen på lager 157
- Att jag gott upp major tidigt fredag, lördag och söndag
- Átt jag inte har ätit annat en en fruktpåse och en Mcflurry (med smartis, dajm och kolasås) på hela dagen
- Att solen har gått i moln och mamma sa att de skulle bli kallare.

Eller så är det en kombination.

Jag tror de.

Not a perfect day!

2008-05-07T18:52:00.002+02:00

Mina smaklökar har genomgått en traumatisk dag idag. De började vid lunch-tid då bambas efterlängtade Chicken nuggets tog slut (?) och vi som åt efter klockan tolv fick nöja oss med gryta. Eller ja skulle inte vilja kalla de gryta, mer "blanda alla kryddor vi har och tillsätt 100 kilo tomater". Det var iallfall så den smakade! Till middag efter ytterliggre timmars matteplugg bjöds de orientalisksoppa aka SPICY! De var verkligen Thailands vibbar på den = oätbart stark. Så nu ligger jag här och är fortfarande skithungrig, ska kanske ta lite glass, de är ju iallfall inte så starkt.

Just de, MATTE ÄR DET VÄRSTA JAG VET FÖR TILLFÄLLET! (om någon råkat missa de)

Back in the days!

2008-05-06T18:41:00.002+02:00

Jag lyckades absolut bibehålla nördstämpeln när jag frivilligt satt kvar efter skolan och hade extramatte idag. Från 15.15 till 16.15, jag kan ju inte vara mentalt frisk? Men jag slipper iallafall kallas mattenörden i framtiden! Den rollen övertog Karlsson när hon mitt under lektionen började snacka om logaritmer (hette de så?), stackars flicka. När jag kom hem fortsatte tortyren och jag gav mig på att repetera sista kapitlet, funktioner. Men när uppgifter som f(x)= 9,81x^2/2 började uppenbara sig framför mig gav jag upp. Jag börjar snart gråta, varför i helvete ska jag veta hur lång tid det tar för Kalles boll att nå marken om han kastar den från 15 meters höjd? JAG BRYR MIG INTE!!!

Nu till något betydligt roligare. Efter gårdagens matteplugg, bad och Andra Aveny avsnitt hittade jag mitt gamla dagisfoto från min tid på bandstolens språkförskola i Uppsala. De va faktiskt först nu när ja skulle kolla upp va den hette som jag insåg att jag gått på en språkförskola där de "arbetar aktivt med vardagens språk i fokus, för att stärka barnens svenska utveckling". Okej? Jag är iochför sig kvartsdansk, men de va ju lite att överdriva kanske? Nu förstår jag varför jag har så svårt med språk, de väcker antagligen obehagliga minnen någonstans hos mig!
Iallafall roade jag mig med att kolla upp massa gamla dagiskompisar som jag inte har något minne av på facebook. Jag hittade faktsikt ett par, och de småpojkarna som var jättesöta back in the days såg idag ut som.. ja, inte bra ut helt enkelt. Synd.

Jag hade en rosa stor stickad tröja och blommiga strumpbyxor. Så vill jag se ut nu!

Natten vi kysste all skit!

2008-05-06T09:10:00.002+02:00

Nu börjar jag känna mig lite halv panikslagen inför MATTE B NATIONELLA! Andragradsfunkioner, exponentialfunktioner, bortfallsanalys.. Que?

Men när hela den här grejen med att försöka förstå sig på nått som egentligen är både omöjligt och onödigt känns helt wastat kom jag på mig själv med att memorera; Snart är det sommarlov, Snart är det sommarlov!
Då blir det jävligt mycket drinkar och jävligt lite matte B.

She was a sunbeam wrapped in lies

2008-05-02T21:03:00.002+02:00

Om man söker på e på google får man 6 290 000 000 träffar. Sådana viktiga ting upptäcker man när man sitter i en liten stuga (liten? stuga?) på en ganska vår-öde ö. Jag upptäckte också att busschafören på väg hit hade en dålig dag och trotts att han körde som en biltjuv över Elvsborgsbron missade vi båten (jag övervägde att sätta på mig säkerhetsbältet men kom sedan på att de endå inte skulle ha någon vidare effekt när han körde över broräcket). Förseningen resulterade iallafall i att jag fick döda en halvtimma på Burö, världshistoriens tråkigaste place. Men klipsk som jag är hittade jag en liten klipphäll (klipsk, klippa!!) där jag la mig och solade och den där halvtimman gick ganska fort. Det var väl i stort sätt det. Visst känns mitt liv händelserikt just nu?!

Klockan är 21.19 och jag borde typ sovit för länge sedan. För att få mina 16 timmar måste jag sova till klockan 13.20 imorgon. Det blir en baggis!

You say it best, when you say nothing at all.

2008-05-02T09:29:00.003+02:00

Jag råkade av en ren slump sätta på radion i morse. Efter att ha vridit lite fram och tillbaka på turning hör jag plötsligt "When you say nothing at all". Den påminde mig lite om hur fort tiden går. Hur länge sedan de egentligen var jag gick i åttan och var bästa kompis med Alexander. Hur länge sedan det var vi sjöng just den låten varenda musiklektion och hur mycket vi ville spy på den efter ett halvår. Egentligen skulle de lika gärna kunna ha varit förra månaden, iallafall förra året. Men det är tre år sedan. Tiden går alldeles för fort. Ibland önskar jag faktiskt att man kunde spola tillbaka till högstadiet, allt kände faktiskt lite lättare då. Men samtidigt som det är någon liten promille av migs högsta önskan förstår jag precis som alla andra att livet går vidare. Men tiden går alldeles för fort.

Nåväl.

Gårdagen spenderade tillsammans med Sarah, promenad i ösregent och te, mycket uppskattat!
Planerna för dagen är utvecklingssamtal på Donkan 14.30 och därefter blir det Rörö.

Fast turisterna är borta går jag nästan aldrig ut.

2008-04-30T18:10:00.003+02:00

Det är fortfarande ingen som vet vad det är för fel på mig. Magkatarren kan ha kommit av de senaste dagarnas ipren knakande. Men äter jag inte dem mår jag dåligt. Jag är typ fast i någon ond cirkel tror jag. Livet suger rätt mycket just nu.

När man är sjuk får man inte vara ute och ha kul. Även om det är Valborgsmässoafton. De man däremot får göra är plugga matte. Men jag tänker inte sträcka mig så långt att plugga på Valborg. Då tittar jag hellre på djävulen bär Prada. Men det är också gansla illa.

Det är tur att Mando diao finns i dessa lägen, speciellt Gustaf Norén och hans hottma

Between you and Diana Ekman

2008-04-29T22:09:00.001+02:00

Då du uttrycker uppskatting vid tanken på ett Facebookmeddelande från en person du samtidigt för en MSN-konversation med får mig att vilja ställa ytterligare en diagnos på dig. Jag tror att du lider av allvarlig tråkma, möjligen föranledd av magkatarr.

Symptom på allvarlig tråkma är ovan nämnt.

Det enda kända botemedlet mot allvarlig tråkma är kladdkaka, utskriven på recept av mig personligen. Hemleverans och gemensam förtäring ökar chanserna till tillfriskning avsevärt.

Jag fick nyss världens roligaste facebook-medelande från världens bästa kompis!

fanfanfanfanfanfanfanfanfanfan!!!

2008-04-29T15:54:00.001+02:00

Varför är allting så jävla orättvist?

Nått skulle snart ha förstört mig endå

2008-04-28T08:31:00.002+02:00

Den 28 april 2008 kan nu skrivas in som ett historiskt datum i alla histoiraböcker. Idag är nämnligen den första dagen jag inte använder min plattång alls (inte änns luggen!!!) sedan jag fick den i julklapp för en jävla massa år sedan. Reslutatet av detta är att jag idag ska gå till skolan i extremt lockigt hår. Undra om någon märker nått..

Nu ska jag och mitt ruffs springa iväg till skolan, soo long!

I väntan...

2008-04-26T18:16:00.001+02:00

Sitter hos Elin och väntar på att segisen ska bli klar. Men hon är långsam..

Om hon blir klar någongång så ska vi hem till Sanna och äta middag, efter det blir det Håkan kväll på Saturn!

Tro och Tvivel!

2008-04-25T20:36:00.002+02:00

47 dagar, 16 timmar, 19 minuter och 30 sekunder.. 29..28.

Jag är helt tågluff skadad! Ja, jag kan sträcka mig så långt att de börjar likna Journalistik-skadan. Ni vet när man känner igen typsnitt i tidningar eller ser varje händelse som en nyhetsartikel eller dragarrubik. Iallafall, tågluff-skadan har växt sig allt starkare de senaste dagarna. Varje liten sak jag ser får mig att reflektera över hurvida jag ska ta med den i packningen eller inte, väckarklockan när jag vaknade, solglasögon, bläckpennan jag hade på matten, Acogelet i handväskan, parfymen i badrummet, Linneas Harry Potter bok som ligger vid sängkanten (har inte börjar på den än...) Ja, verkligen allt.

Vad behöver man ha när man ska på storstad/sol/party/semester? Som ska få plats i en ryggsäck.. oh, det förstår till och med jag att det inte kommer gå.

Jo, jag ska ju för sjutton vara i Europa i tre veckor utan att ha ett enda hotel eller tågresa bokat. Det är både sjukt läskigt och sjukt spännande. Mest spännande. Absolut.

INTERRAIL!!!

2008-04-24T15:04:00.002+02:00

Om 48 dagar, 21 timmar, 50 minuter och 47 sekunder.. 46.. 45. Sitter jag säker på de här tåget. Antagligen på väg till Köpenhamn. För att sedan syra resan ner till Amsterdam! Japp, nu nämnligen Interrail passet inköpta och tågbiljett (mixad kupé!) från Köpenhamn till Amsterdam (15 timmar) inköpt! Jag är 3000 kronor fattigare och ett interrain kort+ mazza brochyrer rikare! Just nu letar vi hostel i Amsterdam och det är inte det lättaste. De lutar åt något Shelter Jordan, precis utanför red light district. De hade kanske inte spelat så stor roll om vi bott där i och för sig, MEN de skulle antagligen inte vara de säkraste placet när man snubblar hem mitt i natten.

HERRE GUD VI ÄR PÅ VÄG!

I gbg regn.

2008-04-20T18:48:00.002+02:00

Fast regn är ungefär det som beskriver den här helgen minst. Det har varit sjutton grader varmt och strålande solsken. Man har kunnat sola, bojkotta jackan, fika på uteserveringar och ja, glassen på jobbet tog tillochmed slut. Nu är klockan sju och det är fortfarande så varmt ute att man kan gå i bara linne. Ja, när våren väl kom, kom den ju med barvur!

Igår invigdes ÄNTLIGEN min kära vattenpipa (Hookah Frans). Jag och Elin sög dock på att tända kolen, vi försökte i ungefär en timma (den ville inte ens glöda när den va dränkt i tändvätska, ja, vi gick så långt). Men sedan kom Johanna aka. Pyromanen, och då blev det liv i den!

Okej, märks det att jag skrev detta i ett desperat förösk att komma undan mediekunskaps-plugg?

Tänkte nästan det.

Sillar!

2008-04-18T18:31:00.002+02:00

När jag såg det här trodde jag att jag skulle storkna av skratt, jag kunde lixom inte stå upp. Nu har jag sett den ungefär 200 gånger på ett dygn. Den är fortfarande lika rolig. Vet inte om det bara är min humor. Isåfall har jag världens bästa humor!

Jag har shoppat världens finaste saker på secondhand. Helt perfekta till sommaren. Som snart kommer och klingar på dörren (det där lät bara mobbat). De senaste dagarna har vädret varit lika bra som min humor! Det säger ju en del.

Måste fixa mitt hår snart med. Det börjar likna Grascynjas (Gracynja, Graschynja) alltmer. Det säger ju med en hel del!

När jag blir för full för att sjunga

2008-04-16T20:03:00.003+02:00

Okej. Innan idag har jag tvekat lite när Linnea påstått att hennes köks-prestasioner är mer obefintliga än mina. För jag vet trots allt knappt hur man steker köttbullar eller lagar pyttipanna (Ew!) Men som sagt, idag blev jag överbevisad. Linnea är en värre kock än mig!
Hur dålig man än är på saker (maträtter?) som köttbullar och pyttipanna (Ew igen!) så kan man rent logiskt inte misslyckas med kladdkaka. Kladdkaka har jag kunnat baka sedan jag lärde mig gå. Eller nå ja, iallafall sedan ja lärde mig cykla. Linnea däremot fyllde 18 häromveckan, och har fortfarande inte lärt sig kladdkakans ljuva konst. Det här var vad som hände.
Jag och Diana åker hem till Linnea, glatt skuttande i tron om att kladdkaka ska bli serverat (dock har vi strängt förbjudit Johanna och Linnea att baka den utan oss, de kan få katastrofala följder). Vi anländer till Linnea och sätter igång med smeten (Alla tre ser hela tiden vaksamt till att Linnea inte kommer i närheten av köksutrustning och ingridienser). När vi sedan ska ställa in kladdkakan i ugnen lägger sig Linnea i för första gången och visar att den är rätt påsatt. Vi gör lite te och vipps har 16 minuter gått, men är kladdkakan klar..NEJ! Då kommer jag på att ugnen är fel påsatt och värmen bara kommer från undersidan. Efter detta var katastrofen ett faktum. Linnea får för sig att sätta på snabbvärmen (de går ju fortare då!) och där tog livet för vår stackars kladdkaka slut. När bi sedan väcks ur samtalet av ett BOM och rök som pös ut ur ugnen förstod vi alla tre att Linnea hade varit i farten. Att dömma av Johannas förfärade:
- DEN ÄR LITE SVART! kanske ni förstod hur den såg ut. Den var inte bara lite svart, den var KOLSVART! Där sjönk vårt glada humör och den enda som enjoyade situationen var Linnea själv.
R.I.P Kladdkakan!

Jaja, vi gillar dig endå Linnea... lite.

Jag kommer göra mig så jävla illa här

2008-04-14T18:48:00.002+02:00

Dagens klassråd gick till att fylla i små enkäter om våra drog och alkoholvanor. Efter att ha gjort detta och konstaterat att mina svar är allt annat än positiva för de som gjort undersökningen kunde jag nästan se löpsedlarna framför mig "Alarmerande ökning av alkoholkonsumtion bland unga" . Frågorna var ungefär: Har du någongång druckit dig berusad? VA? JAG? NEJ!

Efter engelskan fick vi sedan fylla i en liten enkät till på internet, den här gågen handlade det om................................ eh.. ja va handlade den om? "Vill du jobba inom industriförsäljning?" kunde frågorna lyda den här gången. Jag vet inte om det var någon som fattade vad enkäten gick ut på, inte jag iallafall.

Jo, just de. Nu är jag sjuk igen. VAD FAN ÄR DET FÖR JÄVLA FEL PÅ MIN KROPP?!?!?!?!

Från samma säng, lyssna till samma regn.

2008-04-13T02:10:00.002+02:00

Föregående inlägg kräver helt klart en förklaring. Men det är egentligen inte så mycket att förklara. Jag var inte full, nej, i själva verket var det inte ens jag som skrev. Diana är den skyldige! (Fast hon satte iofs bara mina ord i text). Så, nu vet ni.

Dagen har tillbringats i goda vänners sällskap, först i form av jobb och sedan i form av Jessicas hus och Saturn. Plananen var att vi skulle ladda inför stundande Mando-kväll hemma hos Jessica med "Down in the past" och "Babyshambles" DVD:erna, till detta skulle de drickas öl. Jag hatar verkligen öl. Öl smakar som rutten besk avföring, om inte värre. Men ja mena, någon gång måste man ju växa upp! Fast det blev tydligt efter spy-kännslor av en tredjedels 3,5.a, att jag fortfarande är en liten bebis. Iallafall när det gäller att dricka öl, det kommer jag aldrig lära mig.

Det blev en helt nykter kväll för min del. Faktiskt. Helt. Nykter.

HIHIHIHIHIHIHIHIHI

2008-04-11T22:30:00.003+02:00

Hej mina kära vänner! HIHIHIHIHIHIHIHIHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAA! Asså! Okej. HAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAA. Hooo. Hehehehehe. Okej. Eh. Jag, eh, hehehehhehehehe. Diana suger maizena i näsan varje, HAHAHAH, natt. Hahaha, jag är så jävla rolig! Man borde, aj! äta sås utan vitt pulver i varje källare. Man ... I love eurooooooope! Okej. Adios amigos!

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.

2008-04-10T15:53:00.004+02:00

Jag skulle vilja förklara min kärlek till ordet "Bojkotta". Smaka på det, bojkotta bojkotta! Är det inte de underbaraste ordet någonsin uppkommet? Det går också att använda nästan vid alla tillfällen (bojkotta vintern, bojkotta orange kläder, bojkotta att svara i telefonen...). Då kan man ju fråga sig varför inte fler människor använder sig av detta glädjens ord. Tänk dig att du går på stan och hör någon säga "Gud vad varmt det är, jag tror jag ska bojkotta tröjan idag." Hade ni inte blivit glada då? Jo, jag tänkte väl de!

Diana är förövrigt världens snällaste människa. Hon ska adoptera kladdis till mig (jag har bojkottat att resa mig ut sängen). Så om jag inte kommer till skolan imorgon (Spanska, matte i 40 minuter... och film på svenskan som jag missat halva, låter inte så lockande) kommer hon att överanska mig i hemmet. *längtar* .

Vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion, hur du går sönder inuti.

2008-04-10T14:25:00.002+02:00

Snart dör jag av tristess att bara sitta hemma och glo i taket, titta på "hem till gården", lyssna på musik, äta, sitta (ligga) vid datorn. Det är verkligen inte roligt någonstans. Hoppas jag kan gå till skolan imorgon, för det här suger.

Vad har mer hänt? Jag har 25 spelningar på "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger", vilket är en låt jag verkligen inte kan få nog av. Man vill bara lyssna och lyssna tills man blir GALEN för att den är så bra!!

Just de, jag drömde en jättekonstig dröm inatt med. Nu vet ni det.

Det här blev typ det tråkigaste blogginlägget ever, de kan ju bero på att jag har så tråkigt att det smittar av sig. Adios.

Körde runt på LSD

2008-04-09T16:07:00.003+02:00

Igår var den värsta dagen hittills i mitt liv, orkar inte förklara mer än att tolv timmar med dropp tar på krafterna.

Tack Diana.

I MUST TELL YOU SOMETHING STRANGE

2008-04-07T08:35:00.002+02:00

... Jag vet att jag redan haft den här bloggrubriken på något tidigare inlägg, men den här gången är det på riktigt.. I must tell you something strange.

Jag suger på och bowla. Har alltid gjort, kommer alltid att göra. Men så igår helt plötsligt så fick jag tre straigtar på raken, TRE!!! Innan de gick det dåligt, efter det gick det dåligt. Men who cares, jag fick fortfarande tre straightar på raken! I mitt lite halvt chokerande tillstånd gick jag sedan och meddelade detta till alla andra som spelade bowling. Om de endå lyckats undå detta så fick jag någon timma senare ställa mig på en scen och ta emot ett pris för denna lilla bravad. Så nu tror alla att jag är jättebra på bowling! bowlingproffs eller nått. Det får ni gärna fortsätta att tro. HAHA!

Nu ska jag pallra mig iväg till skolan, lägger upp lite bilder när Elinpelin har skickat dem.

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

2008-04-05T23:48:00.002+02:00

Begrepet socialt misanpassad levde jag verkligen upp till under gårdags kvällen. Jag spenderade nämnligen hela kvällen liggandes i soffan och stirrandes in i en tom TV. Jag hörde massa röster som talade med varandra men reflekterade aldrig över vad dom sa. Sedan somnade jag. För att sedan vakna klockan åtta, jättepigg. Men lyckades endå övertala mig själv om att somna om, men när väckaklockan sedan ringde var jag så trött att jag inte kunde hålla uppe ögonen. Typiskt.

Jag jobbade. Elin kom och var lite cool med hiphop - style. Vi satte oss och små pratade om livet på Espresso House. Vi gick till Brunnsparken. Vi åkte buss. Vi träffade Michaela. Vi idkde umgänge några timmar (otroligt trevliga timmar bör tilläggas). Inatt ska jag sova ut, wonderfull!

Jag flyr igenom en nedsläkt korridorr.

2008-04-04T17:03:00.003+02:00

Jag bangade ultraljuds undersökning idag. De kände lite bättre och jag vill se om medicinen hjälper innan jag tar nästa steg. Det blir nog bäst så. Men om jag har ont i början av nästa vecka har jag inget annat val. Vi får se.

Förövrigt har dagen varit mycket ovärd. Spanskan var för en gångs skull ganska rolig (kan de ha berott på frånvarande lärare?) och vi fick skriva en dialog (vi= de enda fyra som faktisk var närvarande på lektionen). Vår dialog handlade om en Journalist (Anton) som skulle intervjua "tres chicas" (Jag, Malin och Linnea). Vi hade nämnligen rest jorden runt för att testa skillnader på Mcdonalds maten i de olika världsdelarna (det var inte min idé). Big Macen var störst i Amerika och minst i Frankrike. Men på Cuba kunde vi inte testa någon, för där fanns bara Mcdonalds på Guantanamo Bay. Och vi gillade inte Americaner. I Asien var det fina och bra resturanger, men vi förstod inte va Asiaterna sa, "Son muy stupido". I Afrika blev vi rånade på alla våra pengar och var tvungna att sätta oss i en "patena", men då kom kustbevakningen (guarda cevil) och tog oss. Så nu var vi bosatta i Afrika. Gillade ni storyn? De kanske skulle kunna bli en bok? Mcdonalds jorden runt eller nått, det tål att tänkas på.

Allt är så lätt när man börjar.

2008-04-03T22:54:00.003+02:00

Sjukhus. Jag besöker verkligen aldrig sjukhus. Men idag var ett undantag. Jag besökte nämnligen två sjukhus! Allt började i fredags hemma hos Elin, men jag sköt bara undan det och tänkte som jag alltid tänker, det går över. Fast grejen är att det gick aldrig riktigt över. Så i onsdags fick jag illamående/yrsel anfall och mamma bestämde att vi skulle åka till vårdcentralen idag. Fine. Om det inte hade varit för det att vi åkte hemifrån halv fem och kom hem halv 11. SEX TIMMAR! På två olika sjukhus. På Axess akuten fick jag både ta blodprov, urinprov, tempen, pulsen, blodtrycket mm. Men de gav mig en remiss och sa att jag skulle åka till Östra. Där fick jag (efter att ha väntat i ytterliggare 2 timmar) ta ytterligare ett blodprov, ett urinprov, tempen, pulsen och blodtrycket (som om det hade blivit nåon drastisk förändring på några timmar?!) Tillslut fick jag iallafall träffa kirurgen Michael och han sa väl ungefär att han inte riktig kunde säga klart vad det var förnågot med mig. Men skrev ut medicin som jag ska äta i tio dagar (=ingen alkohol för mig kommande veckor) och gav mig EN TILL remiss till Shalgrenska. Men dit pallade varken jag eller mamma att åka idag, så nu måste vi besöka ett till sjukhus imorgon. Jag gillar verkligen inte sjukhus. De får mig att må illa. Kräkilla.

Krönika 2/4 2008

2008-04-02T19:02:00.003+02:00

Lev och lär efter "laserlagen"
Jag sitter på 7: ans spårvagn på väg till jobbet. Klockan är tio på lördagsmorgon. Mitt arbetspass börjar om tjugo minuter. Jag är trött efter gårdagskvällen. Hungrig eftersom jag missade frukosten. Jag försöker desperat att plugga till det stundande mediakunskapsprovet. Samtidigt för jag en sms konversation med bästa kompisen som precis gjort slut med sin pojkvän och behöver mitt stöd. Efter sju timmars jobb skall jag sedan direkt vidare till en klasskompis som har fest. Nästa vecka väntar tre prov och därmed är söndagens öde säkerställt. Utöver detta ska jag hinna träna. Jag skall träffa de vänner jag inte hunnit träffa än. Jag ska hinna umgås med pojkvännen.

Så här kan en helt vanlig helg i mitt artonåriga liv se ut. Det som skrämmer mig när jag stannar upp och ser tillbaka på veckoslutet är att jag faktiskt varken hunnit med att njuta av ledigheten eller glädjas åt de små saker som i vanliga fall skulle göra mig otroligt lycklig. Istället blir stressen över att försöka hinna med allt ett hinder för vad jag egentligen vill. Jag vill bara hinna med att leva.

Idealmänniskan kan kanske klara av att få MVG i alla ämnen, gå på alla fester, träffa alla vänner, träna regelbundet, umgås med pojkvännen, spendera mycket tid med familjen, extra jobba och på samma gång ha tid över åt sig själv. Men faktum är att denna idealmänniska bara finns i vår fantasi, och det är precis det vi måste börja inse. Jag är arton år och har all tid i världen på mig att plugga, festa, träffa den rätta och jobba. Jag behöver inte göra allting precis nu.

Anledningen till all denna hysteri om att passa in och hinna med tror jag grundar sig i en tro om att alla andra klarar av det. Men nu har jag nog insett, att alla andra inte alls är så idealiska inuti som det verkar utanpå. Jag tror att stressen i grund och botten inte har att göra med vare sig mediakunskapsprov eller klassfester, utan om attityden i min skalle. Attityden som grundade sig i allt för höga krav på mig själv och en osäkerhet i att inte bli accepterad för den jag är. Genom att jag alltid fick MVG, extrajobbade mycket, tränade och hann spendera mycket tid med vänner, familj och pojkvän skapade jag någon slags övermänniska av mig själv. Men vad jag glömde bort var att uppskatta det som egentligen betydde nått. Jag sköt undan känslor och han inte stanna upp och andas, för gjorde jag det skulle jag kanske missa nått.

Nu sitter jag där på spårvagnen igen, med matteboken i knäet och försöker klura ut varför den här andragradsekvationen inte har någon lösning. Skillnaden den här gången är att nu räcker det med ett G. Efter jobbet tänker jag åka hem och lägga mig, festen kan vänta tills nästa helg. Jag bestämmer mig också för att stänga av mobilen, kompisen behöver mig precis lika mycket imorgon.

Vi måste helt enkelt börja uppskatta verkligheten istället för att trassla in oss i någon ond jag – måste – hinna – med – allt – cirkel. För en sån här cirkel är väldigt svår att trassla sig ur igen. Saker och ting kommer att lösa sig i livet förr eller senare även om du inte har högsta möjliga betyg på det där provet eller missade den där festen.

Jag läste en gång om ”the law of the laser”, ”laserlagen”. Anledningen till att en laserstråle kan nå flera kilometer och fortfarande behålla sitt starka ljus är att ljusets fokus läggs på en enda punkt. Den sprider, till skillnad från lampan, inte ut sitt ljus åt flera håll. Kanske är det så vi måste börja tänka. Om vi lägger fokus på vad vi anser är viktigt i livet istället för att sprida ut våra strålar och vara överallt, tror jag att alla människor kan nå långt och fortfarande behålla sitt starka ljus.

kom igen och komentara lite nu. Skriv att den är skit om ni tycker de, fast skriv helst att den är superbra. Då blir jag glad!

Någonstans längst med.

2008-04-02T15:50:00.002+02:00

Jag är så trött att jag inte riktigt orkar hålla uppe ögonen. Så trött att jag helst bara vill somna ifrån allting. Jättejättetrött. Eftersom jag är så trött tror jag att jag ska gå och lägga mig en stund, och läsa kung Oipipus lite senare. Jag fattar föresten ingenting av den boken. tror ni det finns en snabb sammanfattning på internet? Hope soo!

godnatt så länge

Det var nästan alltid svart i tankarna.

2008-04-01T17:12:00.003+02:00

PUUHH.

Jag har precis suttit i fyra timmar och skrivit på krönika som äntligen blev klar! Eller klar och klar föresten, lite halvklar. Det värsta kvarstår, det som många fruktar och bävar för.. Rubriken!!! Det konstiga är att jag aldrig har nått problem med att komma på en rubrik till andras texter, men när det kommer till min egen blir det helt blankt och jag kan lixom inte koncentrera mig på något annat än att jag inte kan komma på vad jag ska ha för rubrik. Nu har jag fastnat här igen, men det får lösa sig imorgon.

Om jag blir klar med den imorgon tänker jag publicera den här. Om den blir bra. Eller inte bra, för jag brukar inte tycka att jag gör bra saker.. Men läsvärd då. Det lät bättre. Läsvärd.

Ja svär att jag aldrig sett stjärnorna, tydligare ovanför.

2008-03-31T15:48:00.002+02:00

Förlåt för den bristfälliga uppdateringen de senaste dagarna men jag har faktiskt varit otroligt upptagen (vuxenpoäng). Jag har tillexempel jobbat (ännu mera vuxenpoäng!), varit med Elin, besökt Top Floor på Sticky Fingers i torsdags och Saturn på Masthuggstorget i lördags. På tal om lördags och på tal om Saturn, en mycket lyckad utgång måste jag säga. Dit blir det återbesök, den 12 april bland annat, för att avnjuta lite Mando diao!

Som sagt har jag jobbat en del också och det har varit en väldigt rolig helg. Skojiga människor, inte allt för mycket stress och goa pengar. Toppen. Igår stannade Elin kvar och väntade på mig i 2,5 timma bara för att sedan vänta på mig lite till medans jag fixade iordning mig, hoppade på stolar och sprang och hämtade milkshake/kanelbulle/dricka till alla.

Efter jobbet åkte jag till stan och mötte Diana, Emelie, Malin och Linnea och vi åt på Pasta Haus och firade Dianas födesedag lite i efterhand. Otroligt mysigt var det också.

OM FYRA OCH EN HALV VECKA ÄR DET VALBORG. DÅ ÄR VI LEDIGA. JAG LÄNGTAR!

Goodmorning, Herr Horst

2008-03-26T10:39:00.002+01:00

Gårdagskvällen spenderades hemma hos Sofia tillsammans med Stina, Yon, William, Gide, Martin och Simon. När jag kom var dom mitt uppe i en omgång TP och jag hoppade in i William och Gides lag. Dock bidrog jag inte så mycket mer än med att gissa Nya Zeeland på alla frågor. Vi förlorade, men hey, vi var iallfall bäst! Efter det kom Yon och vi spelade "med andra ord", Yon drog nitlotten och fick vara i mitt lag.. det sågvi ju hur det gick, köttvatten - Liverpool... Jajaja, vi hade åtminstone roligt. Sedan sjöng vi singstar och mitt lag förlorade igen, MEN ÄVEN HÄR VAR VI BÄST ENDÅ! Så fick jag skjuts av Williams pappa hem typ klockan tolv. Trevlig och mysig kväll var det!

Nu ska jag snart packa ihop lite saker och bege mig hem till Elinpelin som jag aldrig har varit hemma hos innan. Det ska bli mycket spännande. Men nu väntar frukost och ytterligare en livsfarlig vandring ner till bussen (man håller på och halka och dö varje gång).

CIAO!

Yes I'm down

2008-03-24T13:47:00.000+01:00

Jag och Emelie har precis haft en lång msn konversation, helt på spanska. Vi är bäst. Jag vet.

Jag och Johanna har nu en en lång msn konveration angående stundande tågluff. Jag vill verkligen ut och resa nu. Sommar. Europa. Tåg. Party. Kaos. Kan det bli bättre?

Jag och Mikka har nu också en en lång msn konveration om Wallander, godis och mys. Nu ska jag kolla upp bussar och sedan göra mig iordning. Toppen.

Dagen artar sig.

Glad Påsk!

2008-03-23T15:06:00.000+01:00

Tänkte bara säga Glad Påsk!

Jag vaknade klockan halv två idag, och somande klockan tio igår. Det betyder att jag sovit femton och en halv timme inatt. Anledningen till att jag faktiskt gick och la mig vid denna tidiga timma var att jag inte orkade sitta och vara social och trevlig. Sara och Svante gick vid sju för att Sara inte mådde bra, stackaren. Jag la mig vid datorn en stund (efter att ha kollat på livet enligt Rosa) men lyckades inte hålla upp ögonen mycke längre än till nio. Men påskägget, påskmaten och treevligt sällskap gjorde iallafall dagen lyckad.

NU GÅR BÅTEN SNART!